Edwin Droods hemlighet af i Charles Dickens. Ötversättning af Sigfrid Nyberg. Kar. I. Gryningen. att gammalt engelskt domkyrkotorn! Hur kan det gamla engelska kyrkotornet vara här! Det bekanta, sasta, fyrkantiga grå tornet? Hur kan det vara här! I lusten syns ingen rostig jernspets mellan ögat och detsamwa från någon synpunkt, Men so der framsticker en spetsig påle, och hvem har satt upp honom? Kanske har han blifvit uppsatt på Sultanens besallning för att spetsa ett band turkiska röfvare, den ene efter den andre. Så är det, ty cymbaler skramla, och Sultanen beger sig till sitt palats i en lång procession. Tiotusen kroksablar blixtra i solr skenet, och tre gånger tiotusen danserskor strö blommor. Derefter komma oräkneliga hvita elefanter, prydda med prunkande färger samt följda af otaliga vårr dare. Men alltjemt reser domkyrkotornet sig i bakgrunden, der det ej kan vara och ännu syns ingen sprattlande kropp på den hemska pålen. Stopp! Är pålen en så ringa ting som den rostiga sprinten på den ena posten af en gammal sängställt ning, hvilken har ramlat på sned? En obestämd tiderymd af dåsigt löje måste egnas åt öfvervägandet af denna möjlig: het. Skälfvande från hufvud till fot rese: I I FÖRSTA DELEN.