NILS BOSSON STtURH.) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbåck. — Öfver bord! — hördes då Tranans böfvidsman ropa — segren är vår, och vi hafva tagit den bästa kölen i den svenske marskens flotta! Ögonblickligen kastade sig alla fribytarne, som ännu kunde röra en arm eller en fot, i hafvet och sökte simmande uppnå Hjorten, der de utefter de många nedhängande äntertågen lätt kunde äutra sig upp. Allt hade gått så blixtsnabbt och plötsligt och var så ovanligt, att man ej får undra på, om Nils Bosson och hans män för ett ögonblick stodo handfallna. Nils såg ut öfver Hjortens däck för att spana efter den gamle svennen, om han ej hefann sig vid styret. Men han var försvunnen, och tanken på den oförsigtighet, han begått, då han ej låtit några af sina svenner stanna ombord på sitt fartyg utan endast låtit leda sig af sin stridslust, grämde honom djupt och gjorde hans förtviflan fullständig. En enda utväg fanns, den att följa fribytarnes väg tillbaka och uppefter samma tågändar söka äntra upp på Hjorten, en förtviflad utväg, men den enda som i ögonblickets hetta stod att finna. Och redan gaf han befallning, att halfva antalet af svennerne skulle följa honom på denna farliga väg, och redan stodo de med ena foten på kanten af relingen, då plötsligt ett rop nådde hans öra. — Herr Nils, herr Nils! — ropade en röst, i hvilken man tydligt igenkände den gamle svennens — hit åt, herr Nils, denna vägen! Nils, som med venstra handen omfattat ett a HUT N.a 111