Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1870, sida 2

— Ilören mig I hafvets och stormarnes män! ... Denne höfding på det fiendtliga skeppet har jag en gång svurit att tillhöra ... Jag vet väl ej, om han numera vill hafva något med mig att göra, eftersom jag, Gud bättre, kommit att aflägga mina första mandomsrön i strider, som icke varit hans, kansko icke heller sådana, att en riddare skulle velat föra oss an... Men ingen kan stå emot sitt öde, och jag vill icke vidare skiljas från herr Nils Bosson. Han har räddat mitt lif, och, då ingen enda bland månge hundrade vågade lyfta sin hand mot den hårde riddar Truwd, som hotade att låta sin häst trampa min gamla moder till döds, så var han den ende, hvilken drog sitt svärd mot riddaren och räddade både mig och min moder ... Och nu mågen I fortsätta striden, om så hugen drifver eder dertill, men jag strider vid Nils Bossons sida... Hvar I så åter viljen följa mig och träda i herr Nils eller hans herres tjenst, så vill jag gå i borgen för eder såsom trogne och ärlige svenner, hvilka kunna föra både klubba och svärd till gagns, De fleste af fribytarne lyftade sina händer mot höjden och ropade att de ville följa sin höfvidsman och hans vän i lif och död, De öfrige tycktes tveka. Nils Bosson förklarade kort, att de som frivilligt gått i marskens tjenst skulle der upptagas, men de öfrige måste gifva sig på nåd och onåd. Och då det icke var någon utsigt för dem för att bestå i striden mot en sådan öfvermakt, måste de foga sig i sitt öde. Derefter framfördes på befallning af Nils den förrädiske skepparen, hvilken allt dittills legat bunden vid Hjortens förstäf. Han företedde en ömklig anblick, och Nils tilltalade honom skarpt för det snöda dåd, han stått i begrepp att begå. — Jag borde låta hänga dig i Tranans märsrå, men då saken tagit denna vändning, må det straff, du redan utstått, vara nog tills vidare, och marsken må sedan sjelf afgöra öfver ditt öde! —