Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1870, sida 2

ligen anmäla sig, hvilken anmälan skall vara undertecknad af kandidaten ejelf och minst 10 valmän. Desna anmälan skall aslemnas af kandidaten personligen, åtföljd af 2 valmän. Om inom den bestämda tiden icke flera anmälningar ske, än det finnes platser lediga, så är valet gjordt, och valförrättaren lemnar kandidaterna fullmakter som medlemmar af underhuset Uppträda flera valkandidater än det är platser att besätta — hvilket naturligtv mestadels är fallet — så sker en omröstning med slutua sedlar. Vallokalernas antal komma att betydligt lörökas. Vahnannen får af valförrättaren en förteckning på de kandidater, som anmält sig; efter att hafva utstrukit deras namn, på hvilka han icke vill r lägger valmannen sedeln i urnan. edlarne sändas sedan till den högsto valförrättaren i distriktet och räknas, hvarefter resultatet offeutliggöres. Kandidaterna hafva rättighet att genom agenter öfvervaka förfaringssättet vid valet för att förbindra, det hemligher IIall uti Liverpool har en marmor huggen bildstod af it upprest, straxt intill den staty, som blifvit upprättad åt den aflidne lord Derby. Ryktet om den n. v. lord Derbys förlofamg med markisinnan at Salisbury synes bekräfta sig, och dermed är det rykte förintadt, som påstår, att lorden sedan många är i hemlighet varit gift med en prestdotter och endast afvaktat sin fars död för alt oftentliggöra detta äktenskap. ITALIEN. vAugsb. alg. Zeit inochåler ordalydelsen al en depesch, som grefve Beast, angående konciliet, ställt till österrikiske ambassadören i Rom, grefve Trauttmansdorf, och i hvilken depesch det bland annat Leter Den bällr som en imponerande minoritet i konciliet tagit, en minoritet, som är bildad af prelater från de mest upplysta och katolicismen mest tiligifna länder, och i hvilken vi med liflig tillfredsstalleise sett uppträda de berömdaste namnen i det österrikiskt-ungerska episkopatet, föranledde oss att hoppas ett mera moderat slutligt resultat, än de första demonstrationer hvarom vi hade kännedom. Denna förhoppning är visserligen ännu ke tillintetgjord, och af de sednaste berättelserna från 14. Ex. vill det t. o. m. synas, som om de moderata idäerna så småningom vunne allt större terräng. Emellertid skönjas symptomer, hvilkas betydelse vi icke kunna underkänna, och som ingifva oss allvarsamma farhågor. De utvisa otvifvelaktigt de facto, att i kyrkans högsta kretsar förefinnes en afgjord riktning att ej ens tolerera — än mindre antaga — den trihet, som vi tordra för staten i alla angelägenheter, som sortera under den civila lagstiftningen. Vi veta ej, huruvida det skall lyckas denna tendens att öfvervinna den opposition, som den sjelt framkallat i skötet af konuliet; men dess tillvaro och källan, hvarifrån den utgår, det understöd den finner och den ihärdighet den visar, kunna icke annat än oroa oss. Den allmänna meningen uppreser sig icke utan skäl mot vissa demonstrationer, hvilka, ehuru de äonu endast äro projekter, skulle — om de realiserade sig — bilda en oöfverstiglig klyfta mellan kyckans lagar och dem, som regera dertalet af nutidens stater. Närmandet af denna fara är tillräckligt att djupt o sinnena, och österrikiska regering skulle icke uppfylla sina pligter, om den icke vid detta tillsälje höjde sin röst och sörsökte — såvidt i dess makt står — att förbindra den fara, som hotar. — — Regeringen måste förbehalla sig att förbjuda publikationen af hvarje akt, som kränker agens majestät, och hvarje person, som öfverskrider ett sådant förbud, skail ställas inför rätta härför.