ter, förhandlingar, möten, adresser, petitioner och Gud vet hvad, som frågan om, i hvilken riktning en bausträcka skall gå, i det enhvar talar för sin sak, eller rättare sagdt för sin dörr, och med de mest oumkullrunkeliga skäl kan bevisa, att anläggningen blir alldeles förfelad, om banan ej kommer att beröra hans plats. Jag behöfver ej utveckla detta närmare, ty man har i Sverige nyligen haft rikligt tillfällo att vinna erfarenhet härom vid frågan , Sala eller Sevalla, hvilken hos oss fann en utmärkt pendant i den häftiga strid, som fördes om, huruvida det sjaellandska jernvägsbolaget skulle söka befria sig från sina förpligtelser med afseende på anläggandet af en sydsjaelländsk och ev falstersk jernväg och i stället derför Åtaga sig att anlägga en nordvestsjelländsk. Deremot önskar jag ett ögonblick fästa läsarens uppmärksamhet vid anläggandet af en bansträcka, som nu raskt går sin fullbordan till mötes. Det är banan från Frederikshavn till Nörre-Sundby i nordligaste delen af Jutland, eller den så kallade Vendsyssclbanan. Den 18 September sistl. år öppnades bansträckan från Aalborg till Randers, och dermed var den ostjutska längdbanan fullbordad. Den sträcker sig från Varndrup d slesvigska gränsen, der den står i omedelbar förbindelse med de slesvigska och holsteinska banorna, längsefter Jutlands ostkust, förenande dennas nästan alla betydligaste städer, till Aalborg vid Limfjorden, der den tillsvidare stannat. Ungefär på midten, nemligen vid Langaa, usskickar den cen gren tvärsöfver landet, anlöpande Viborg, Skive, Strue och utmynnande vid IIolstebro på vestkusten. Denna nordliga jittska trärhana kommer antagligen att iå sin pendant i en sydlig j trärband. om hvars anläggande för närvarande diskuteras vid riksdagen och som skall uigå från en punkt i närheten al Kolding samt på vestkusten utmynna vid Esbjerg, ett hittills sågodt som obekant namn, hvilket dock på sednaste tiden fått en viss popularitet på grund af de många förhandlingar, hvilka vid riksdagen förts om en der projekterad hamnanläggning. Sammanbindas den nordliga och sydliga tvärbanans båda ändpunkter på vestkusten, Holstebro och Esbjerg, medelst en bananläggning, få vi således hela Jutland inneslutet i ett qvadratiskt jernvägsnät, som berör alla dess betydligaste städer. Denna vestjulska längdbanas anläggning och riktning äro redan bestämda genom en förlidet år utfärdad lag, men den kommer antagligen en gång i tiden att finna sin naturliga förlängning genom anläggningens fortsättande från Esbjerg till Ribe. Återstår endast att omnämna en liten sidogren, på hvilken för närvarande arbetas. Den skall utgå från ostbanan, men den når icke tvärs öfver landet fram till vestbanan; det den s. k. ,lätta sidobanan från Skanderborg till Silkeborg, väsentligen anlagd för att sätta den driftiga köpstaden Silkeborg i lätt och snabb förbindelse med det öfriga Jutlands större handelsplatser.