Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 3

om ett besök hos mig i denna anledning, och dervid upplyste hr L. att han visserligen ej erinrade sig hafva hört, men dock ansåg mycket troligt, att vid ransakningstillfället yttranden förekommit om Johanssons affärer, hvilka, så vidt honom vore bekant, icke vore de bästa; men att deremot yttrandet om den snart förfallande skulden fälts af honom och afsett extra brandstodsafgiften för Geflebranden, hvilken skulle betalas sednast före slutet af November månad och var obetald då mordbrandsanläggningen egde rum. Att intet härom förekommer i det vid tillfället förda protokollet, är mycket möjligt, men detta bevisar föga, enär det är nogsamt bekant, att under en rättegång mycket yttras i och bredvid saken, hvilket, såsom ej inverkande på frågan, ej tages till protokollet. Till följd af dessa upplysningar blef den ofvannämnda anonyma uppsatsen ej intagen i tidningen, hvilket i öfrigt så mycket mindre kunde ske, som densamma dessutom mot åklagaren i målet, hr Luttropp, innehöll en del tillmälen och invektiver, af beskaffenhe: att ej kunna återgifvas i ett anständigt blad. Någon tid härefter erhöll jag besök af hr Johansson, som, efter hvad jag då kunde finna, påtagligen var fosterfader till den anonyma artikeln. Han upprepade yttrandet om dennas införande i tidningen och företedde en afskrift af protokollet öfver andra handläggningen af mordbranden, besvärande sig tillika öfver att tidningen ej refererat denna andra handläggning, hvilken han ansåg hafva bragt hans fullkomliga oskuld i dagen. Vid detta tillfälle hade nemligen af brandstoåsbolagets ombud upplysts att J:s egendom hade ett högre t2xeringsvärde än dess försäkringsbelopp, — skillnaden utgjorde, i förbigående sagdt, 500 rdr — och poliskammarens då da utslag lydde, att i fråga om mordbrandsförsöket ,så giltiga skäl till misstanke (mot J.) icke vore förhanden, att åtal r närvarande borde anställas, utan fick sakens dare behandling bero på de upplysningar som framdeles kunde vinnas. Jag uttryckte för hr J. mitt beklagande af att målets andra handläggning ej blifvit refererad i tidningen, hvilket måste berott derpå att tidningsreferenterna å den dagen varit upptagne på annat håll, ty äfven i Handelstidningen, som refererat den första ransakningen, var ej den andra ransakningen omnämnd. Jag förklarade mig villig att i tidningen aftrycka det af Johansson företedda protokollet och dervid tillägga, att det i föregående referat omnämuda yttrandet angående en förfallen skuld fällts af åklagaren och afsåg inbetalningen för Geflebranden, men att J. upplyst redaktionen om att denna inbetalning endast utgjorde ett jemförelsevis ringa belopp samt förklarat det han icke hade någon skuldförbindelse förfallen, och ej heller var i penningebebof. Detta erbjudande antog dock ej hr J. Såvidt jag minnes, yrkade han att den anonyma artikeln skulle oförändrad införas i tidningen, något som dock ej kunde beviljas, dels emedan poliskammarens utslag deri omnämndes i helt andra ordalag än de i protokollet lydde, dels ock på grund af de förut omnämnda yttrandena om åklagaren. Sedan det nyssnämnda samtalet med hr J. egt rum, hörde jag icke vidare af honom, och jag kan derföre icke neka att det var med någon öfverraskning som jag genom stämningen fann mig vara ännu hågkommen, Det är för en tidningsutgifvare vanskligt, att icke säga omöjligt, att i förväg kunna granska allt som inflyter i tidningen. Icke mindre svårt är det att kunna kontrollera de uppgifter som lemnas. Hans skyldighet är dock att beriktiga påtagliga oriktigheter och lemna rum för befogade reklamationer. Jag vågar påstå att jag aldrig afvikit, liksom jag aldrig skall afvika från denna regel. I den Johanssonska affären anser jag mig hafva handlat fullkomligt rättrådigt, och jag tror att den af mig erbjudna upprättelsen var allt hvad han med fog kunde och borde ifrågasätta. Jag vågar derföre hysa den förhoppning att en blifvande jury skall ogilla de af J. nu mot mig gjorda påståenden, och detta så mycket hellre som det väl icke i och för sig bör kunna anses ,,å ära gå eller för någons , borgerliga namn och rykte vara förklenligt att vara i behof af penningar eller att ega en skuldförbindelse förfallen, något som torde inträffa lika väl med millionären som med den obemedlade. Med stöd af hvad jag sålunda anfört och då, enligt ingressen till 3 8 tryckfrihetsförordningen, inga ,,obestämda slutföljder af uttrycken i en skrift må dragas, bestrider jag de i denna sak mot mig gjorda ansvarspåståenden. Jemväl bestrider jag de af käranden framställda ersättningspåståenden, och detta desto hellre, som tryckfrihetsförordningen i 5 5 mom., i tryckfrihetsmål tillerkänner skadestånd och rättegångsersättning endast åt svaranden, men icke åt målsegaren. För mina kostnader i målet, samt för besvär och tidspillan yrkar jag ersättning. För att få del af detta genmäle, begärde och erhöll hr Johansson uppskot i målet till den 31 innev. månad.