— Föga sattar jag nu eder hjertans mening — yttrade Nils — men jag vill tro, att I unnen mig lika godt, som jag unnar eder. Hvad I skullen kunna afundas mig, det vet jag icke... I ären rik och mäktig, den främste i Sveriges rike näst konungen, jag åter eger intet utom mitt goda svärd, ty af de många gårdarne i min slägt är numera knappast någon qvar, som I väl veten ... Marsken nickade utan att svara och tycktes sjunka i tankar. — Månde vi återse hvarandra med glädje i tockholm! — sade kan slutligen och lade sin hand på ungersvennens axel, under det hans blick djup och forskande sökte liksom tränga till själens botten. En halftimma derefter seglade för förlig vind tvenne fartyg utför Aura-ån.