Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1870, sida 2

attentat mot kejsaren, eller en resning. Sådana grupper bildades i Saint Quen. Levallois och Batignolles. D. 16 Sept. lemnade Fontain fem revolvrar och packor patroner, hvilka utdelades genom lottning efter en af Benel uppgjord lista bland de sammansvurna Collot, Chassaigne, Deran, Bourquie och Paschin. TI slutet af September utdelade Dupont återigen fyra revolvrar. D. 2 Oktober samlades 42 sammansvurna hos Guerin och aftalade att utföra en revolutionär demonstration d. 2 På ett följande sammanträde, hvari äfven Me deltog, uppgafs denna plan, och väcktes i stället tanken på ett mordförsök. D. 9 Dec. rådslog man härom hos Dupont samt några dagar senare hos Petian och Sappia och d. 11 Jan. slutligen om hvad man skulle tillgöra vid Noirs begrafning. Guserin försäkrar, att de sammansvurna vid denna begrafning buro vapen på sig. Man vet, hvilka ansträngningar Flourens gjorde, för att föra likvagnen till Paris; Benel grep hästarne i tygeln och Fontaine d. å. stod vid hans sida; men Rochefort gjorde om intet detta företag och må dagen derefter uppbära bittra förebråelser derför. Man rådgjorde emellertid om ett senare tillfälle. D. 21 Jan. firade man Ludvig XVI:s dödsdag med en bankett i Saint-Mende, vid hvilket tillfälle ett furstemord förherrligande bref från Felix Pyat upplästes, hvari det heter: 5; lilla kula, du kan vara lif så väl som död! Allt beror på dig allena: hvar och en anropar dig; hvar och en väntar dig; ty om Frankrike skrider framåt; om det signar, faller den, Lilla kula af god kaliber, förändra allt; humanitetens lilla kula, befria, befria oss alla! Vid samma tillfälle sade Fontaine, att landet snart skulle, tack vare vetenskapens framsteg, befrias från ,,banditen Bonaparte. Den 30 Januari hade Gurin och Fontaine en sammankomst med flera gruppföreståndare och med delegerade från Internationala Arbetareföreningen. De händelser, till hvilka Rocheforts häktning gaf anledning den 7 Febr., Flourens upprorsförsök 0. 8. v., äro bekanta de flesta sammansvurna hade äfven infunnit sig på skådeplatsen för dessa händelser, särskilt i närheten af Prins Eagönekasernen, der de ville försöka att förmå soldaterna till affall och derpå fraternisera med dem. I fortsättningen af berättelsen redogör generalprokuratorn för de tilldragelser, som ha sammanhang med Beaurys häktning och hvilka vi förut meddelat. Tidningarne meddela nu närmare uppgifter om den ställning, som Thiers hade till plebiscitet. I ett allmänt möte hade nemligen beslutats att öfverlemna honom en skrifvelse, i hvilken han uppmanades att rösta ,ja. Thiers svarade då, ,att han två gånger i lagstiftande församlingen och en gång i ett möte af venstra centern hade uttalat sig mot folkomröstningen; att, om han å ena sidan icke ville uppträda som fiende mot regeringen, så kunde han å andra sidan dock icke säga ja åt en princip, som han klandrade; att han i lagstiftande församlingen sagt sig vara ministorielt sinnad, då de liberala elementerna der voro förherrskande, samt att han i detta ögonblick, ehuru en del af dessa elementer försvunnit, dock trodde, att det der ännu funnes nog derutaf för att göra kabinettet förtjent af landets förtroende. Svaret tillfredsställde naturligtvis icke de frågande, som hade hoppats på bifall af Thiers. De republikanska tidningarne innchölle dea 6 dennes en protest emot offentliggörandet af de officiella dokumenterna angående sammansvärjningen och de anklagelser, som i desamma innehållas. Tillika ba de särskilda oppositions-komitterna sändt agenter till London för att taga reda på, huru det rätteligen förhåller sig med sammansvärjningen. —,Rappel innehåller en skrifvelse från Francois Victor Hugo, hvari meddelas åtskilligt angående Beaurys vistelse i Brässel. Det var Hugo som förskaffade Beaury anställning vid en skola .i den belgiska hufvudstaden och gjorde honom bekant med Boichot (en flyktad underofficer), Tayolle och Asnon (begge — likasom Beaury — desertörer). Beaury, en mycket liderlig sälle, förlorade sin anställning, men Francois Hugo utverkade, att han återfick densamma. Hugo berättar vidare: Beaury skulle Söndagen den 6 Mars komma till mig för att få veta, huruvida han återfått platsen; men han kom ej, hvartill jag icke känner skälet. På indirekt sätt erfor jag, att han gjort en resa till Paris, återkommit till Brussel och derefter med Fayolle begifvit sig till London för att göra affärer i cigarrer. Alla dessa resor sammanföllo med närvaron af Lagrange, chefen för den politiska polisen i Paris. Offentligen yttrades, på den tiden, att Lagrange satt sig i förbindelse med flera flyktingar, specielt med Åsnon, hvilken sedan varit misstänkt för att hafva sålt sig till regeringen. Emellertid erhöll jag den 4 April ett bref från Beaury, i hvilket han gjorde sin ursäkt för att icke hafva besökt mig före sin afresa, och meddelade mig, att hans cigarrhandel gått illa. Slutligen bad han mig icke sätta tro till de om honom utspridda förklenliga ryktena, i det han tillika omnämnde ankomsten af en ,,agent provocateur, hvilken blifvit anförtrodd öfvervakandet af flyktingarne i London, specielt Flourens. Detta bref var åtföljdt af en skrifvelse från Fayolle, i hvilken sistnämnde Asnon öppet kallades för en v5mouchard. Under dessa omständigheter skedde Beaurys andra afresa till Frankrike och hans häktning derstädes ENGLAND. Den af oss i går omnämnda bill, angående beviljandet af rösträtt vid parlamentsval åt alla fruntimmer, som tå deltaga i kommunalval, genomgick den 5 dennes andra läsningen i underhuset med 124 röster mot 91. Det är i England ett erkändt faktum, att lagstiftningens tyngdpunkt ligger i underhuset, samt att öfverhuset blott utgör ett slags regulator. Den liberala delen af lorderna motsätter sig icke det ringaste denna åsigt, och äfven de konservativa medlemmarne af öfverhuset biträda in praxis densamma. Vid en fest af en ingeniörsförening, som egde rum den 5 dennes, begagnade lord Derby tillfället för att redogöra för de begge husens förhållande till hvarandra. I början af sitt tal vidrörde han den ledighet för arbete, som för närvarande eger rum inom den del af lagstiftande makten, af hvilken en tillfällighet och landets författning gjort honom till medlem, och han gjorde härvid den skämtsamma anmärkningen, det öfverhuset sjelft vore oskyldigt till detta tillstånd, enär det vore ,i samma ställning som en qvarn utan vatten. Att företaga en täflan med underhuset i sådant afseende, hade öfverhuset icke för plan; denna täflan hade redan för 100 år sedan blifvit öfvergifven: men en annan verkningskrets tillkomme lorderna. Med hvarje år blir underhuset allt mer och mar Ffvanlaetaat af da SAnA :—