Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1870, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Ett af de i gårdagens nummer intagna telegrammen innehåller, att resultatet a! folkomröstningen i hela landet — med undantag af 106 arrondissementer, der det ännu icke var bekant — var 5,180,000 jaoch 1,300,000 nej-röster. Af andra telegrammer under gårdagen fann man emellertid, att i hufvudstaden, Seinedepartementet samt i städerna Marseille, Toulouse och Bordeaux voro nej-rösterna vida öfvervägande. Sedan uppgifterna från de 106 återstående arrondissementerna ingått, är det antagligt, att proportionen mellar jaoch nej-rösterna skall blifva ungefä densamma, som i de här ofvan anförda siffrorna; möjligen komma ja-rösterna at bli än mera öfvervägande. Man hade de sednaste dagarne före omröstningen på flera håll roat sig med att uppgöra probabilitetskalkyler öfver utgången deraf På grund af erfarenheten från föregående omröstningar hade man beräknat, att af de 10,500,000 röstberättigade skulle 1.500,000 icke begagna denna ratt. ,,Peuple Frangais, en mycket kejserligt sinnad tidning, trodde, att resultatet skulle blifva cirka 7,400,000 ja och 1,600,000 nej. Nämnde tidning fördelar nej-rösterna på följande grupper: Platoniska republikaner.... 50,000. Röda republikane.. 100,000. Revolutionära socialister. . . . . . 1,000,000. Orleanister.... 100.000. Legitimisterr.... 50,000. Ultramontanre. 100000 Afventyrare och Catilinariska existenSen. 150,000. Missbelåtna af alla slagag .... 50,000. . 1,600,000, De ja-röstande fördelas sålunda: Embetsoch tjensteman..... 300,000. Armsen och flottaeann..... 100000. Jordbruksbesolkningen.... 4,000,000. Industriidkare, handlande och ,välsinnade arbetare ss os 29,000, 000. Proprietärer och räntetagare . . . 500.000. Välsinnade af olika slag ..... 200.000. 7,400,000. Det skall bli intressant att se, huru denna sannolikhetsberäkning kommer att ställa sig till verkligheten. Det vissa är, att de radikala tidningarne missräknat sig långt mera, enär t. ex. .Rappel och Reveil räknat på 3,800,000 nej. Då man påminner sig innehållet af den fråga, som ställdes till folket att vid plebiscitet besvara, torde det förefalla mången underligt, att någon kunnat ha någonting emot att bekräfta de af regeringen erbjudna friheterna, då dessa ju, i jemförelse med det förra regeringssystemet, vittna om ett betydligt framåtskridande. Men saken uppfattas helt annorlunda af kejsardömets motståndare. Först och främst är man förbittrad öfver den nya författningens art. 13, 44 och 45, hvilka lemna kejsaren rättighet att när som helst appellera till folket, och detta utan att plebiscitet behöfver föreläggas lagstiftande kårerna. För det andra såg