Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1870, sida 4

Bref srån landsorten. Från Penersbhorg skrifves till Handelstidningen den 2 Maj 1870: Utgången at ett i högsta domstolen nyligen afgjordt mål har ådragit sig en icke ringa förvåning, och anses väl förtjent att komma till ållmänhetens kännedom: Hr P. egde en fordran af L. å 500 rår, för hvars tfående lagsökning måste vidtagas, och blef 1. dömd hos sandshösdinge-embetet i V. att betala skulden. Utslaget, sedan det vunnit laga kratt, remitterades till under-exekutors verkställighet, och förklarades af bonom i mät, enär annan tillgång saknades, så stor del af öfverskottet uti vissa skuldsedlar, som motsvarade krafvet. Skuldsedlarne voro af gäldenären hypotiserade hos hr F. för den sednares fordringar, dem de ofrerstego med flera tusen riksdaler. Hr F. hade emellertid iinkassegsafseende lemnat reverserna till br H., hvadan delgaf H. utmätningen med förbud mot skuldsedlarnes förskingring eller utlemnande vid det ansvar lagen stadgar uti 8 kap. S utsökningsbalken. r depna åtgärd anförde endast sedelutgifvaren besvär på skäl, att reverserna skulle honom tillhöra sedan hr F. fått sin fordran ut; men såväl K. M:ts befallningshafvande som hofrätten fastställde exekutionen, hvarefter densamma åt sig tog laga kraft. Gäldenären hade under tiden afrest till Amerika, hrr F. och II hade icke besvärat sig öfver utmätningen, och fordringsegaren trodde nu att allt var på det klara för pantens realisatiov, i hvilket afseende exekutor anmodades lysa auktion derå. Vid auktionen tillkännagaf hr II. att han till hr F. återställt skuldsedlarne utan afseende å förbudet; vid hvilket förhållande hr P. anställde rättegång mot II. under yrkande om den sednares förpligtande att godtgöra skulden och böta för förskingring. Vid rädhusrätten blef ock II. ålegd till P. betala den sistnämndes fordran hos L. jemte ränta och rättegångskostnader, hvarfö utan II. dömdes att böta 20 rdr för det han egenvilligt rubbat utmätt gods. Häröfver anförde H. besvär i Göta hofrätt, der dessa rönte den utgång, att besvären utan omröstning ogillades och rådhusrättens utslag fastställdes. Hr II., som före reversernas återlemnande erhållit förbindelse af sedelutgitvaren att denne ansvarade för följderna af återlemnandet, endast målet fortsattes i alla instanser, anförde und. besvär hos K. M:t mot hofrättens dom, och den 22 Mars detta år gaf K. M:t en sådan dom: att som H. endast som kommissionär innehaft skuldsedlarne och vid sådant förhållande exekutors åtgärd icke utgjort hinder för II. att återställa skuldsedlarne till F. eller den, som med hans begitvande egt bekomma dem, finner K. M:t skäligt, med ändring af domstolarnes beslut, den af P. i saken förda talan att ogilla. För den i den högre lagtolkningen oinvigde var utgången af saken förvånande, ty denne resonerar ungefär så här: När utmätningen var fastställd, måste den respekteras, och som II. icke fört någon klagan mot densamma, måste den för honom varit bindande. Genom hans förvållande gick hr P. sin rättvisa fordran förlustig, ty de utmätta skuldsedlarne, som utgjorde enda tillgången, innefattade god säkerhet. Om II., å ena sidan, kan anses varit berättigad lemna reverserna åter till sin hufvudman, så måste, å andra sidan, H. vara lika skyldig, som hvarje annan, att vårda och tillhandahålla utmätt gods, intill dess annorledes förordnas, ty något undantag derifrån för kommissionåren är icke i lag föreskrifvet eller medgilvet. Men som sagdt: dessa reflektioner är den oinvigde benägen att anställa, och det i högre grad än att anse rätt allt som lyckas. Att en underexekutors förbud, äfven der det, såsom i förevarande fall, är faststäldt af öfverexekutor och ho? rätt, icke medför någon bindande kraft eller behöfver respekteras af den, som i kommission fått annans egendom omhänder, är emellertid hvad som tydligen framgår af ofvanstående, hvilket är att anse såsom prejudikat. B—--—-m