skottets i ett föregående memorial gjorda hemställan, ratt riksdagen måtte besluta anhålla, det Kgl. Maj:t behagade, efter fullständig och noggrann utredning af såväl de tekniska som de ekonomiska förhållandena, taga i öfvervägande huruvida icke vid byggandet af norra stambanan det må finnas ändamålsenligt att införa ett billigare byggnadssätt, vare sig genom användande af mindre spårvidd å hela banan eller någon del deraf, eller svagare öfverbyggnad, än å de hittills utförda stambanorna; hvaremot Andra kammaren, med afslag å utskottets hemställan, beslutat, ,,att norra stambanan i dess fortsättning skall byggas med en spårvidd af 3 fot 6 tum engelskt mått, och med inskränkningar i anläggningskostnaden, som at den mindre spårvidden betingas eller i öfrigt kunna finnas ändamålsenliga. I ett förnyadt utlåtande har utskottet med anledning häraf framställt följande sammanjemknirgsförslag, nemligen, att riksdagen måtte besluta, att norra stambanans fortsättning skall utföras efter en väsendtligen mindre kostsam plan, än som blifvit af kongl. styrelsen för statens jernvägsbyggnader föreslagen, och att i skrifvelse anhålla, det täcktes Kgl. M:t, efter fullständig och noggrann utredning af alla på frågan inverkande förhållanden, taga i öfvervägande huruvida det må finnas lämpligt att å norra stambanan använda en spårvidd af 3 10t 6 tum, engelskt mått. Rörande detta förelag, som af Första kammaren redan blifvit bifallet, uppstod i Andra kammaren en temligen vidlyftig öfverläggning. Hrr Gustafsson, Hedin, Medin, Lyttkens, Key och C. J. Bengtsson yrkade, att kammaren, med vidplifvande af sitt förra i ämnet fattade beslut, måtte ägga utskottets sammanjemkningsförslag till handingarne. Det skulle eljest kunna bända att norra stambanan komme att byggas på ett sätt, som i sig örenade de båda systemernas olägenheter, men aknade bådas fördelar. De flesta af dessa talare ökte äfven med åberopande dels af grundlagen, lels af det sätt, hvarpå frågan om anslag till wordvestra stambanan vid 1567 års riksdag blifvit dehandlad, visa nödvändigheten af, att i händelse cammarens beslut skulle blifva afslag, frågan komner under gemensam votering. Detia bestreds af uyr OC. Ifvarsson, frih. Ahlströmer, gresvo Posse, Rundgren, Sjöberg och Mannerskantz, hvilka örnämligast framhöllo, att anslaget till norra batan redan blifvit af riksdagen atan alla vilkor eviljadt, samt att det från 1867 års riksdag åbeopade fallet icke vore jemförligt med det, hvarm här vore fråga. Dessa talare yrkade äfven ula bifall till utskottets förslag, som emellertid id slutligen anstäld votering förkastades med 94 öster mot 69.