ny stams upprättande. Vid anställd votering mellan detta skrifvelseförslag och utskottets hemställan afgåfvos för den sistnämnda 117 och för det förra endast 32 röster. Prörl—Ludrika-banan. Statsutskottet har, i enlighet med K. M:ts prop., tillstyrkt riksdagen att medgifva hrr Gosling och Smith, för jernvägsanläggning mellan Frövi och Ludvika, vissa törmåner, nämligen dels att erhålla upplåtelse at den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad, än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person upplåten kronojord, ersättning derför bör lemnas i enlighet med hvad gällande expropriationslag derom stadgar; dels ock att för anläggningen, kostnadsfritt begagna sådana å kronans egor belägna kalkoch stenbrott, som kunna vara disponibla. Denna utskottets hemställan, som redan blifvit af första kammaren godkänd, gaf i andra kammaren anledning till en öfverläggning, som började på förmiddagen och fortgick under närmare tre timmar af aftonens sammanträde. Diskussionen öppnades af hr Liss Olof Larsson, som motsatte sig förslaget, hufvudsakligen derför att den af regeringen koncessionerade banan icke komme att sträcka sig ända upp till Falun, hvarigenom en stor del af den malm, som komme att brytas vid de invid banan belägna grufvor, förhindrades att komma i beröring med de stora kolskogarna norrut och i stället skulle taga väg åt England. Mot utskottets förslag uppträdde dare hrr Åstrand, Jonas Jonasson, Dufva och Håggström. afven dessa framhöllo, att den ifrågavarande banan skulle komma att utöfva ett skadligt inflytande på utvecklingen af Sveriges andra modernäring. Genom ett aislag skulle allsintet hinder läggas i vägen för bolaget, om det föröfrigt egde allvarlig vilja dertill, att fullborda företaget, men ett bifall till förslaget skulle af bolaget kunna påstås innebära en uppmuntran från representationens sida af ifrågavarande jernvägstöretag, samt äfven på detta sätt uppfattas i England. Härigenom skulle, i händelse företaget ginge öfver ända, svenska statens kredit i England lida skada och det kanske blifva omöjligt att derstädes uppnegociera det nya statslån, som det inom kort torde bli fråga om att upptaga. Det sätt, hvarpå KöpingIlultoch Gellivara-bolagen bedrifvit sin verksamhet, och de menliga följder för Sveriges kredit, som deraf uppstått, utgjorde en varning att icke fatta något beslut, som kunde anses innebära något slags garanti för ifrågavarande företag. Hr Nordenskiöld ville ej yrka bestämdt afslag men önskade, att förslaget måtte bifallas med tillägg af det vilkor, att genom den gifna koncessionen ej något hinder måtte läggas för annat bolag att bygga en bana i samma sträckning. Hr Åstrand framstälde till hr civilministern det spörjsmålet, huruvida det engelska bolaget fått tillåtelse att fastställa de högsta, enskilda jernvägar medgifna fraktafgifter eller om meningen vore att taxan skulle underställas K. M:ts pröfning, samt huruvida, äfven i händelse af afslag, K. M:t skulle anse sig oförhindrad att medgifva bolaget att förvärfva sådan kronans mark, som kan ligga i banans vå Härpå lemnade emellertid hr civilministern intet svar. Det slut, hvartill utskottet kommit, försvarades af hrr Ahlgren, Ehrenborg, Gumelius, Hedengren, Hierta, grefve Posse, C. Ifvarsson, Medin, Jöns Pehrsson och Gunnarsson. Dessa fäste uppmärksamheten på den stora betydelsen af ifrågavarande bana för de orter, den skulle genomgå, en betydelse, som äfven blifvit af deras invånare bebjertad, i det en allmän tillfredsställelse i dessa orter gifvit sig tillkänna vid underrättelsen om den beviljade koncessionen. Man hade, sade hr Ehrenborg, i en liten skrift, som blifvit till kammarens ledamöter utdelad, och som hvimlade af de grölsta osanningar och de grössta uttryck, påstått, bland annat, att denna bana i sjelfva verket endast utgjorde en ,,stump af den föreslagna Frövi —Falu-banan, men rätta förhållandet vore, att den deraf utgjorde ej mindre än 35zdelar. Hr Hedengren påminde om, att malmen kunde lätt finna en utväg till kolskogarne genom Falu—Krosskärrsbanan, som hade ganska stora utsigter att komma till stånd. Det anmärktes för öfrigt, att ifrågavarande malm, såsom varande hvad man kallar oartad-, blifver mindre begärlig för engelsmännen, och således ingen synnerlig export deraf torde komma att uppstå; men äfven om en sådan export komme att ske, vore intet egentligt ondt deri, ty detta vore alltid bättre, än att den låge obegagnad. I värsta fall kunde man, menade hr Gunnarsson, sätta ,,p för det onda genom att bestämma höga exporttullar. Ett skäl, som för öfrigt af flera talare framhölls, var, att ett afslag skulle kunna uppfattas såsom ett misstroendevotum mot regeringen, men att nu uttala ett sådant skulle förråda stor brist på konstitutionel grannlagenhet. Hr Ablgren yttrade, när han andra gången hade ordet, att det såg ut, som om motståndarne till detta på det hela högst oväsentliga förslag sökte på en omväg omintetgöra den af K. M:t beriljade koncessionen, men ett sådant förfarande vore sannerligen icke representationen värdigt. Vidare yttrades af samme talare, att motståndarne medeller omedvetet gingo vissa tyskars ärenden. Mot det af hr Nordenskiöld föreslagna tillägget gjorde tal:n den invändningen, att detsamma ej skulle tjena till någonting, då intet hinder förefunnes för hvilket annat bolag som helt att vid sidan af den koncessionerade banan lägga en annan. Resultatet af öfverläggningen blef, att utskottets hemställan bifölls med 129 röster mot 31, som afgåfros för afslag. Norra stambanans spårvidd. Kamrarne hade, såsom man torde erinra sig, i afseende å frågan om norra stambanans spårvidd stannat i olika beslut, i det Första kammaren bifallit statsut—— —