Att srågan om den nödiga reorganisationen af vårt sörsvarsväsen till lands och vatten icke heller vid denna riksdag blifvit löst, bör icke förundra någon. Meningarnes oklarhet och stridighet göra det nelt naturligt att saken ännu måste vänta inge nog på don rätta lösningen. Men icke bör den stora frågan fördenskull få falla i glömska. Alldraminst böra de, som uppkallat henne i diskussionen, derför mötas med hån. I afseende å landtförsvaret tro vi likväl, att man vid denna riksdag gjort klokast att låta frågan hvila, då ännu så kort tid var förliden efter det Kongl. M:ts proposition i ämnet blef af riksdagen förkastad. Men ville man upptaga saken, så hade det väl varit nödigt att framkomma med några nya synpunkter eller ock närmare bestämma de grunder, hvaröfver man önskade riksdagens uttalande, i hvilket sednare fall man egde en basis att stå på uti de åsigter, som redan blifvit af andra kammaren gillade. Hr J. Mankell, som, efter det han förut intagit en vacklande och oviss ställning i denna fråga, anses numera hafva decideradt öfvergått på folkbeväpningens sida, ansåg sig väl böra nu väcka en motion i ämnet. Men denna motion blef mycket sväfvande, i det motionären begärde att K. M:t måtte utreda, huruvida ej indelningsverket skulle kunna aflösas, samt huruvida ej en annan stam skulle kunna upprättas. Motionären borde kunnat förutse, att ett sådant skrifvelseförslag icke skulle blifva af riksdagen antaget, ja, ej ens vinna andra kammarens bifall, ty indelningsverkets upphäfvande är oskiljaktigt förbundet med sfolkbeväpningen, det är med beväringsinrättningen utan så kallad stamtrupp, såvida man dermed menar en trupp af yrkessoldater, anställda för en lävgre tid af sitt lif. Folkberäpningens vänner kunna medgifva, såsom en eftergift åt det bestående, fortvaron at en sådan trupp, men de kunna aldrig godkänna densamma såsom system. De önska goda, d. ä. kunnige, väl öfvade och duglige kadrer, d. v. s. befäl och underbefäl, men de gilla icke någon stående trupp, om ej möjligen för någon del af specialvapnen, såsom t. ex. kavalleriet. De kunna dock göra möjligen ännu en koncession, i det de medgitva att en viss