lida den smäleken, att den lika skarpe som skoningslöse assessor Bergström ställde upp emot hvarandra de åsigter han för några år sedan i en brochyr uttalat i afseende å de olika sätt, på hvilka det var möjligt att åstadkomma en stan, och dem han nu såsom motionär och utskottsledamot förfäktade. Hr Mankells försvar var mer än matt. Han genmälde först någonting, som gick derpå .t, att han här icke behöfde svara för annat än hvad han såsom motionär föreslagit; och då hr Bergström ånyo framhöll orimligheten deraf att hr M. nu ville af regeringen begära förslag till en ny stam, utan att han visat någon annan utväg att åstadkomma en sådan än de båda han förut såsom militärförfattare förklarat vara de enda möjliga och dem han afgjordt ogillat, så förklarade hr M. att han icke begärt något förslag af regeringen; han hade blott begärt en utredning för att få so huru en dylik plan , skulle taga sig utk. Kammaren ansåg sig likväl icke böra ålägga regeringen att bereda hr Mankell detta nöje, utan förkastade hans förslag, hvilket således förfallit utan att ha kommit under Första kammarens pröfning. I går var grefve Posse elak nog att rifva i det friska såret genom att under debatten om frälse-rusttjenstens utgörande in natura anmärka, att ,br Mankells åsigter i afseende å indelningsverket voro så vacklande, att det icke förundrade honom att han yrkade uppsättning af en ny stam, hvaremot det förvånade honom att sådant skedde från indelningsverkets afgjorda motståndares sida. Apropos frälse-rusttjenstens utgörande, eller med andra ord det s. k. adels-faneregementets återuppsättande, så föll förslaget visserligen denna gång, ehuru med knapp majoritet i Andra kammaren, men förhandlingarne antydde, att frågan nog torde blifva upptagen ånyo. Jag har ännu på min föredragningslista frågorna om bankoreglementet och om , Sjuttiotvåan, samt de i går af Andra kammaren afgjorda frågorna om jordupplåtelse åt koncessionärerna på Frövi— Ludvika-banan och om norra stambanans spårvidd, men som posttimman är inne, nödgas jag för dagen afbryta.