Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1870, sida 3

—— — n . 3 -patriarkernas slägtregister. II. I föregående uppsats hafva vi återgifvit len betydelse som hr Victor Rydberg funnit och klart bevisat i fråga om det tal 1,461, som utgör slutsumman i första koumnen af patriarkernas slägtregister, med tillägg af Noahs ålder vid den stora slodens (s. k. syndaflodens) inträffande. Det andra talet, som mötte, var 4,947, utgörande summan af patriarkernas lefnadsrester. Detta tal är — den stora måncykelns fal, men här möta några beräkningar, som för flertalet af en tidnings läsare torde vara något svåra att följa, så klart de än blifvit gjorda af förf:n. Vi böra emellertid icke undandraga de läsare, som kunna följa de angifna talen, den bevisning som förf:n här framlagt. Han yttrar: I I en skarpsinnig afhandling rörande kinesiska j tidräkningen har, såsom Bunsen påpekat, den franske kronologen Preret bevisat, att den älsta utjemningsformeln, som Asiens Turaniska och Semitiska folk kände och begagnade för de olika tidmått solens och månans gång gifver, var 600 tropiska år lika med 615 månär 4 4 synodiska månader -7, 120 synodiska månader. Babylonierna begagnade samma sol-ärs-period, hos dem kallad en neros, i och för utjemningen af förhållandet mellan soloch månåren. Men den urgamla formeln, om hon af Babylonierna i deras histeriskt kända tid nyttjades, var för bristfällig att länge tillfredsställa de kaldeiske stjernkunnige, som i sin vetenskap hunno vida längre än Egyptens prester. I verkligheten utgöra 600 tropiska år 618 månår och icke fullt 5 synodiska månader, således inemot 7,421 synodiska månader. Det närmaste och naturligaste steget från den gamla formeln till den riktigare var då att antaga 600 tropiska år lika med 618 månår 4 synodiska månader, eller tillsammans 7,142012 synodiska månader, och det gällde att uttrycka detta förhållande i cykelform. . I naturen af ett cykeltal ligger, att det minsta möjliga antal tidsqvanta af en viss art skall utan öfverskott af månader, veckor eller dagar uppgå i ett antal tidsqvanta af annan art. För detta ändamål måste man här uppstiga till ett lika antal nerer som vår tafla bar patriarker, nemligen till 8, således till S . 600 eller 4,500 tropiska år å ena sidan, samt till 8 gånger 7.42012 synodiska månader å den andra. Stannar man vid ett mindre antal nerer, gitver räkningen icke fulla månår. . 8s gånger 7,120 13 synodiska månader äro lika med 59,364 månader. För erbållande af månär delar man denna summa med 12 och erhåller då 4,947 månår. Cykeln är således denna: 8 babyloniska nerer 4917 månår, hvart och ett räknadt till 12 synodiska månader. Det tal vi funnit under patriarktaflans andra kolumn är således den stora vestasiatiska måncykelns. Nu För praktiskt bruk var denna cykel särdeles god, och måhända har man i honom att finna orsaken till inrättandet af de judiska klangåren. Om man nämligen till hvart femtionde månår lägger en skottdag, blir differensen från den riktiga bestämningen icke 1 dygn på 600 år. Återstår det tredje talet, som utgör summan af de föregående, då det utgör summan af patriarkernas hela lefnadslängd med tillägg af Noahs ålderstal vid flodens inbrott. Detta tal var 6,408. Hr V. R. I kallar det: Verldsålderns tal. Ilan yttrar härvid: DÖDoe gamla solkens sägner talade om fyra verldsåldrar. Tillsammans skulle dessa sutgöra det stora verldsäret, i sednare tiI der kalladt det platoniska året, under hvilket solen, på grund af dagjemningspunkternas tillbakagående, genomlöper hela djurkretsen. Samma rätt, med hvilken Niebuhr anser sig hafva funnit detta verldsår i de cykler, med hvilka babylonierna -linledde sin historia — samma rätt söreI finnes äfven här, då talet 6,408 med en ; noggrannhet, som äfven den moderna kal j kylen i afseende på denna inom sina grä vI ser variabla storhet kan erkänna för träf. fande, bestämmer sjerdedelen af denna tidslängd och angifver 50 som måttet föl dagjemningspunktens årliga slyttning.