NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Så vida hafva mina tankar sarit — sortsatte presten — och sett från alla sidor den stora eländes byggnad, som drottning Margareta uppfört, Gud hennes själ nåde. Hon bar en jättekraft inom sig, och de, som kommit efter henne, höra till samma jättekropp, men afbilda det arbetet, då jättarne sutto på gafvelbrösten och skulle sastsätta korsen och fullborda byggnaden. Gud bättre, få de väl dit korsen, såsom det synes, att de skola få, så är det slut med frihet och lycka i land och rike. Men hvem finnes, som kan den trollsång, hvilken drifver trollen bort ...? De hålla kukkarokiwi i sin hand... hvem finnes, som förmår besvärja den onda kraften och fastläsa klippan i hafsens sköte? — En har dock funnits — tog Thord efter ett ögonblicks tystnad till orda — en har dock funnits, som kunde det... — I talen om Engelbrekt, herr Thord — inföll presten lifligt — ja, ja, jag kände honom väl, den ädle mannen, och såg honom en gång, då jag för hans nåde biskopens räkning var öfver till Sverige i ett ärende till biskop Thomas i Strengnäs, det var för sju år sedan ...ja, ja, han kunde sången, han kunde ropa med en stämma, som hördes öfver allt riket: Pois, Killi, kirkosta! — Men hvem ropar det numera, och det godas kraft måste hålla ut lika länge, som det ondas, sen I, unge herre, derpå hänger det. ) ga HNT Na 100