DJii —— —— samma gång som han sordrade en utsträckt rärnepligt. Kunde det under sådana omständigheter finnas ringaste utsigt till att regeringens förslag skulle hos landets allmänna mening finna något stöd, kraftigt nog att bryta det motstånd, som den krassa egennyttan uppreser mot hvarje förslag, som fordrar större personliga uppoffringar och ansträngningar af individerna? Visserligen icke. Törslagets öde var också från början gifvet. Och frågan om statsrådets ombildning, hur behandlades den? Jag dristar påstå, att då frih. De Geer nu erinrade om att ett sådant förslag funnits, torde de flesta, som hört och läst hans ord, för sig sjelfva ha anmärkt: ,jaså, ja det var så rätt det; regeringen framlade verkligen häromåret ett sådant der förslag. Men ett faktum är, att den allmänna meningen blifvit så föga upplyst om dess mening och syfte samt så föga bemärkt hela dess. tillvaro, att det troligen nu var en fullkomlig öfverraskning för de aldra flesta, att denna reform var ämnad att, såsom hr excell. lät förstå, utgöra inledningen till den så länge påyrkade reorganisationen och förenklingen af det centrala förvaltningsmaskineriet. De aldra förträffligaste förslag, kommande sålunda oförberedda och sedan lemnade åt sitt öde, måste blifva dödfödda. Jag har med dessa betraktelser velat uttala den äsigt, att om regeringen vill till landets gagn använda ett kraftigt initiativ, så måste hon icke blott uppmärksamt aktgifva på förhållandena och tidsandan för att komma till insigt om hvilka åtgärder och förslag, som hafva utsigt att vinna den allmänna meningens stöd, utan hon måste jemväl i det allmänna tänkesättet förbereda sina förslag och åtgärder; upplysa om deras mening och syfte samt, när ett förslag är framlagdt, hvilket kan påräkna den allmänna meningens stöd, då icke lemna det åt sitt öde för att helt lugnt se detsamma, efter ett mer eller mindre matt försvar inför kamrarne, sönderslicas af parti-intressena eller qväfvas af likgiltigheten. Och hvad riksdagen beträffar, tror jag att den har att lära af den hittills vunna erfarenheten, att han icke bör försöka att utkasta planer till omfattande organisationer, utan att han bör, med fasthållande af de stora grundtankarne förenkling, besparing, trycka på regeringen så, att hon förmås att i sin hand taga initiativet till deras praktiska tilllämpning i organisationerna, och detta på ett sådant sätt, att hon icke blott för sken skull kastar in till representationen ett komitöbetänkande eller ett förslag, tjenligt att framdeles peka på såsom bevis att man gjort någonting, utan så, att hon rycker den allmänna meningen i landet med sig och med dess bjelp och stöd och med tyngden af det inflytande, som en kraftfull och af landets förtroende uppburen regering alltid bör kunna utöfva, besegrar det motstånd, som småsinnet och småintressena alltid kurna väntas uppställa mot hvarje mera genomgripande förändring, om än dess gagn för det allmänna må vara aldrig så påtagligt. Jag har, hr redaktör, med dessa betraktelser lättat mitt bjerta från åtskilligt, som jag önskat få se offentligen uttaladt. Det var min afsigt att knyta dem till några detaljmeddelanden om behandlingen af landtoch sjöförsvarsfrågorna, men som jag redan tagit i anspråk det utrymme Ni torde vilja upplåta för mitt bref, ber jag Eder, om Ni så behagar, för dagen hålla dem till godo i ersättning för de nämnda meddelandena, som jag får spara till morgondagen.