med någon gång en kungl. proposition; men efter någon liten tids agitation och efter några mer eller mindre lifliga debatter i kamrarne, finner man sig gång efter annan stå der utan det aldra ringaste resultat. Hvad kan orsaken varg till denna arbetets och ansträngningarnes ofruktsamhet? För min del tror jag att den till en icke ringa del har sin grund i saknaden af ett kraftigt initiativ från regeringen. Det börjar med hvarje dag som går blifva alltmer klart, att riksdagen väl kan röra vid så beskaffade frågor, men icke förmå på egen hand bringa dem till lösning. De mångfaldigt skiftande åsigterna inom den talrika representantförsamlingen; de vanligen ganska stridiga hufvudtendenser, som dominerå i hvardera kammaren; de talrika enskilda och korporationsintressena, som skola konsidereras och menageras, allt förenar sig att föranleda kompromisser, halfmesyrer, hvilka väl stöta många för hufvudet, men icke fullt tillfredsställa någon. De kunna derföre icke vinna något.kraftigt och allmänt understöd af den allmänna meningen, och inom representationen sönderslitas och söndermalas de af en kritik, som är så mycket lättare att åstadkomma, som de arbeten, hvilka utgöra dess föremål, vanligen och af nyss antydda orsaker äro synnerligen svaga och erbjuda talrika anfallspunkter. Dertill kommer att, under det nya statsskicket, representationen rent af saknar tid för att hinna åstadkomma ett på sorgfällig utredning och mogen pröfning grundadt arbete. Till och med om särskilda utskott förordnas, blir detta fallet; ty utom det att i alla händelser tiden för riksdagens sammanvaro är väl knapp för att medhinna ett mera genomfördt och sorgfälligt arbete, kunna utskottsledamöterna, äfven om de såsom sådana endast ha en angelägenhet att sysselsätta sig med, icke undgå att deltaga i kamrarnes arbeten och attnågorlunda sätta sig in i de mångfaldiga angelägenheter, öfver hvilka de stundeligen kallas att besluta. Och när slutligen från ett utskott inkommer ett mer eller mindre godt, ett mer eller mindre bristfälligt arbete, så skall det, med det forcerade arbetssätt, som riksdagarnes korthet nödvändiggjort, i en handvänning företagas till afgörande. Betänkandet. hinner knappast blifva kändt af ledamöterna; på sin höjd kan den ena eller andra fraktionen på något privatmöte hinna öfverenskomma huru ,, man skall taga frågank; men om någon föregående offentlig diskussion, som kan göra det föreliggande förslaget bekant och kring detsamma möjligtvis samla en opinion, kan knappast blifva tal under nuvarande A e