—— 42 — var icke 365 utan 365 14 dagar. Denna upptäckt måste blifvit gjord kort efter 365dagars-årets införande. Ingenting låg då närmare än att i den borgerliga kalendern ioföra bruket af en skottdag för hvart fjerde år. Men detta skedde icke. Egyptens prester älskade ej förbättringar, som. icke påbjödos af den bårdaste nödvändighet. Och en sådan kunde svårligen åberopas för denna reform. Det var nog att känna det tropiska årets längd och att, använda denna kännedom på astronomien, kronologien, meteorologien, kulten och ö verhufvud der så behöfdes. Af inskrister i pyramidgrafvarne, som härstamma från Egyptens äldsta dynastier, vet man, att. det tropiska eller fasta året redan då var kändt och bade sitt hieroglyfiska tecken. Man hade ock en särskild nyårsdag sör det fasta året, hvilken, såsom gamla forfattare ) meddela, firades då Sothis, vår) begynnelsens herrskarinnak, uppgick i morgongryningen och Nilen steg. Det sasta året brukades således bredvid det borgerliga året, men sick ej uttranga detta. Vid sitt regeringstillträde fördes hvarje faraon af presterna till det allra heligaste uti litempel och måste svärja att icke införa skottdagar eller skottmånader, utan nVidhålla de 365 dagarne såsom fäderna infört dem. Det borgerliga årets nyärsdag ryckte således med hvart fjerde år en dag tillbaka från det fasta årets, tills vid Scthis-kretsens utgång de begge nyårsdagarne, såsom vid dess början, sammanföllo med hvarandra. Detta system hade, såsom Lepsius F) anmärker, sina fördelar. ,,Detvar, säger han, ,det egyptiska rörliga årets stora företräde framför grekernas och de öfriga: gamla folkens utjemnings-år, att det genom sitt helt enkla förhållande till det sanna tropiska äret så lätt tillät att återföra hvarje önskadt datum på det sednare, att det nästan kunde ersätta detsamma, samt att det genom sitt ännu noggrannare förhållande till Sothis uppgång erbjöd alla astronomiskt-kronologiska beräkningar en så säker grundval, att de utmärktaste grekiske lärde daterade efter det rörliga året, när de ville gifva de noggrannaste data. Först under Evergetes I infördes skottdags-metoden i den borgerliga kalendern, såsom man fått erfara genom upptäckten af Kanopus-dekreten. Reformen skedde, på det att, enligt dekretets ord, ,årstiderna må fortfarande göra sin skyldighet enligt verldens närvarande ordning och det ej må hända, att några af de offentliga festerna, hvilka firas om vintern, framdeles komma att firas om sommaren, emedan stjernan (Sothis) för hvart fjerde år fortskrider en dag, men att andra, som firas om sommaren, komma att firas om vintern, såsom förut skett och åter komme att ske, ifall man fasthölle vid året med de 360 dagarne, och dem, som det sednare blef brukligt att tillsoga. Vi hafva, sortsar förs:n, här redogjort för Sothis-kretsens astronomiskt-kronologiska betydelse. Det återstår oss att påminna om dess mystiska. Porfyrius avför en egyptisk sägen, enligt hvilken verldzskapelsen började med Sothis-stjernans uppgång. Med perioder, för hvilka Sothis-kretsen var grundvalen, inledde egypterna sina årsböcker och konungalängder; i dessa förhistoriska tider herrskade gudar, halfgudar, heroer och maner öfver lyckliga, men i glomskans natt höljda slagten. Äfven sedan de verkliga häsderna öppnats med Menes, är det med 1461-ärs-kretsen man mäter och delar historiens epoker. Den tanke, ur hvilken detta bruk härflutit, hafva vi i början af denna afhandling framhållit. Tanken är historiens gudomliga planmessighet och ordning, hvilken framstår, när man kan skåäda henne i stort och på tillräckligt afständ. Denna tanke vann en egendomlig användning i del gamles stjernkunskap, och likasom hvarje enskild hade sin stjerna, -hvars ställning vid hans födelse antydde, om än icke bestämde hans öde, så var det Sothis, stjernan som bevittnat verldens födelse, hvars tidkrets. antydde de stora händelserna i naturens och folkens lif, vare sig att de kommo som välsignelser eller straffdomar öfver jorden. Det är sålunda förklarligt, att en Sothis-periods utlopp emotsågs med bäfvan af Egyptens folk och andra, till hvilka dess åskådningssätt hunnit. År 1322 före Kristus, under en Arsenofis eller Menosres regering, slöt en sådan krets, och med Lieblein ) anse vi icke osannolikt, att den oro, som med anledning deraf herrskade i sinnena, i förening med den pest, om hvilken Manethö och Bibeln tala såsom då härjande Egypten, bidrog till att framtvinga eller gynna israeliternas utvandring ur Nilens land; hvilken utyandring, enligt Lepsius, Bunsen och nämnde författare, sammanföll med eller följde omedelbarligen på ,Gudsåret. Så kallades det 1461:sta året, emedan det var bildadt af de öfverskjutande sjerdedelsdagarne, som under en Sothis-krets samlats. Och då Sothisstjernans heliaciska uppgång alltid bebådade den öfversvämning, hvarmed gudarnes godhet fruktbargjorde Egypten, så måste den tanke legat nära, att om verlden gjort sig förtjent af Försynens straffdom, skulle Sothis i sitt stora omlopps sista betydelsefulla år medföra en öfversvämning, som icke mer vore välsignelsebriugande för det utvalda bland folken, utan förhärjande för dem alla. Det är detta åskådningssätt vi återfinna i den hebreiska patriarktaflans tideräkning, då vi se henne med en jemn Sothis-krets mäta urtiden från verldens skapelse till den stora flod, hvaraf hebreernas och babyloniernas egna sägner bevarat minnet. Vi vilja i en följande nummer återgifva V. R:s lösning af de öfriga talen i den anförda tabellens slutsummor. En svensk Julafton i Athens hamn, I ett af sina spirituella bref till Dagl. Alleb:a skrifver L. D(ietrichson) nyligen: En svensk julafton på Vanadis under 37 gra