Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1870, sida 2

merfest eller på något af de andra båda ställena, vet man icke ännu. eo . töteborg den 4 Maj. Genom riksdagens ru fattade boslut hafva de förändringar blifvit gjorda i riksbankens reglemente, att rcsorvfonden nu kommer att blifva hvad namnet innebär, nemligen , från föregående åren reserverad och under löpande året uppkommen och behållen vinst, hvaremot det som förut kallades reseryfond hädanefter erhåller sitt rätta namn: riksbankens obegagnade banksedelutgifningsrätt. Kreditivet för Manufakturdiskonten har blifvit nedsatt till 1,500,000 rdr och för Jernkontoret till 690,000 rdr, och synes riksdagen således vilja, såsom rätt och skäligt är, småningom indraga dessa kreditiver. Vid utlåning från Handelsdiskonten skall äntan å reverser numera icke afdragas i förskott. På samfäld votering beror ännu huruvida den s. k. allmänna diskontens fond, eller fonden för utlåning med omsättningsrätt, skall höjas med 400, 000 rdr, d. ä. till jemna tio millioner, eller om den skall sörblifva vid det gamla. Det är icke summan utan principen, hvarom man här tristar — heter det från bankmännens sida, och deras ord borde visserligen i en sådan fråga ega vitsord. Och principen här är: huruvida omsättningslån äro för-. enliga med en trygg och säker bankrörelse. Enligt vårt förmenande föreligger här äfven en annan princip, nemligen den bestämda fördelningen af bankens fonder för vissa bestämda former af utlåning, och denna princip synes oss vara allt annat än affärsmessig. Det kan ju hända, att den ena fonden icke blir fullt anlitad, under det de andra icke kan tillfredsställa behofvet. Då lärer det väl vara skäligen opraktiskt att man icke kan förflytta medel från den förra till den sednare, vare sig det gäller att taga från handelsdiskonten till omsättningslånen, eller tvertom. Såsom det nu är stäldt handlar banken såsom en köpman skulle göra, om han delade sitt varulager i vissa bestämda delar, hvaraf den ena skulle säljas endast pr kontant, den ena på 3 månaders kredit, den tredje på 6 månader o. s. v. Deremot hafva vi ej kunnat öfvertygas derom, att omsättningslån är en låneform, som icke är fullt , bankmessig. Hvad köparne, eller konsumenterne, äro för varuförsäljaren, det är låntagaren för banken. Likasom köpmannen kan och bör uppgöra med sina kunder, hvilkas soliditet han måste väl pröfva, rörande olika betalningsterminer, d. v. s. ,rätta sig efter reello köpares beqvämlighet, så kan och bör en bank lämpa bäde sin ränta och sin utlåningstid efter reelle låntagares beqvämlig het. Och att lån med periodvis skeende asbetalningar — ty något annat äro icke de s. k. omsättningslånen — tillhöra många läntagares behof, det visar erfarenheten ej : blott med allmänna diskontens trägna anlitande, utan ock lånerörelsen i allmänhet, vare sig den bedrifves af banker ellor enskilde. I den stora handeln giäiler det diskontering af vexlar, som liqvideras på en gång vid förfallotiden; men i det öfriga näringslifvet, när kapitalet är anändt! till vare sig jordförbättringar, inköp af verktyg eller råämnen, är en långsaml 4 mare och gradvis skeende afbetalning det som betryggar låntagaren mot en vådlig vigilans och dermed äfven långifvaren. Man talar icke sällan med ett visst ogillande eller hån om detta låäntagareintresse, hvilket anses vara oborättigadt. Enligt vårt förmenande är all bankrörelse ! helt enkelt omöjlig utan just detta intresse. Ty funnes icke låntagare, så funnes inga bauker, likalitet som det kunde finnas säljare, derest det ej funnes konsumenter, 1 som köpte, eller hyresvärdar, derest det: ej sunnes hyresgäster. Bankernas uppgift är just att insamla besparade och lediga kapitaler för att tillhandahålla dem åt; lånebehöfvande. Låntagarnes intresse är; alltså för banken hvad konsumenternes intresse är för köpmannen, hvilken ej ! heller lärer förbise detta intresse, utan: sastmer egna detsamma all uppmärksam-J het, derest han vill behålla sina kunder.! Om alltså låntagareintresset — då vi, ! märk väl, tala endast om solida och reella si låntagare — kräfver en viss form såsom s nyttig och lämplig för låns emottagande sa och tillgodogörande, så bör längisvaren I väl akta derpå, emedan det är på sammak sång hans eget välförstådda intresse, attt le utlånta penningarne bereda emottaga-n ken gagn och vinst, men icke trångmål och förlust. d Vi känna icke när omsättningslånen e sommo till stånd inom vår riksbank, och t vi veta ej om de ega någon motsvarighet andra banker; men vi anse dock, obe-sa oende deraf, denna låneform vara ganska r sod, ehuru den icke borde vara bunden r rid vissa reglementerade tider, såsom nu, s utan kunna uppgöras med en större frihet k aftalet, så att den ene kunde få, om han inskade, uppgöra om större och den andre a m mindre afbetalningar, allt naturligtvis so seroende på dels säkerheterna, dels Dan-7 cens disponibla medel. Vill man upplla tider, som konvenera särskildt den a åntagande jordhrnkaren ss vara da: av IR