Rältegångsoch Polissaker, Rådhusrätten. Fråndömd brandskadeersäåtening. Såsom på sin id omnämndes, blef i början af April månad föridet år direktionen för försäkringsbolaget ,Svea nstämd till härvarande rådhusrätts andra afdeling af landtbrukaren M. G. Carlsson a egendonen Hessleholm i Vestra Göinge härad och Kritianstads län, med anledning af att bolaget vägat utbetala ersättning för hos bolaget försäkrad ösegendom, som den 28 December vid en eldsvåda uppbrunnit. Carlsson hade nemligen, för en id af endast tre månader, hos bolaget sökt och erhållit försäkring mot brandskada å i en logabyggnad förvarad spanmål, fröer, Åkerbruksredskap m. m., hvilken egendom Carlsson efter branden uppgat hafva egt ett värde af 21,866 rår 40 öre (försäkringen lydde å 25,000 rdr) och hvilken summa ban begärde utsäå. Dels på grund af, att eldsvådan utbrutit under särdeles misstänkta förhällanden, dels ock af den anledning, att, vid närmare undersökning å stället, det blifvit ådagaladt att den uppgifna förstörda qvantiteten gröda omöjligen kunnat, ens till tredjedelen, inrymmas i den nedbrunna byggnaden, vägrade ,Sveas direktion att utbetala ersättningsbeloppet. Detta vidlyftiga mål har flera gånger förevarit vid rådhusrätten, och meddelade domstolen sistl. Lördag utslag i detsamma. Enligt detta har rådhusrätten funnit vara tillfullo ådagalagdt, att de såsom uppbrända nypgilna qvantiteterna gröda ej på långt när funnits i ladan eller ens kunnat i densamma rymmas, samt derför ansett, att Carlsson förverkat all rätt till någon ersättning, då han genom uppsåtliga och mot bättre vetande uppårifna anspråk sökt att bedraga bolaget. Rådhusrätten dömde dessutom Carlsson att ersätta bolagets rättegåängskostnader med 560 rdr. (Från Norrköping.) Hellströmska målet förevar ånyo inför poliskammaren törl. Fredag, dervid såväl Hellström som de båda gossarne Carl Johan Carlsson och Carl August Carlsson vidblefvo sina förut gjorda erkännanden. Förre handl. F. G. Westerberg var äfven denna dag inkallad för att i saken höras. Ilan förnekade all delaktighet såväl i de falska vitinesmälen som den obehöriga rättegången mot Norcus. Efter yrkande af åklagaren, ansåg emellertid poliskammaren sådana graverande omständigheter hafsa emot W. förekommit, att han genast blef i allmänt häkte inmanad.