Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1870, sida 1

Lördagens sammanträden. Vid början af denna dags sammanträden hafva kamrarne genom samfälda voteringar fattat beslut i följande frågor med afseende å hvilka kamrarne stannat i skiljaktiga beslut, nemligen: Första omröstningen: Med 181 röster (90 i första kammaren och ål i andra) mot 107 (21 i forsta och 86 i andra) har riksdagen bifallit K. M:ts framställning, att riksdagen måtte för väganläggning mellan Lycksele och Wilhelmina kyrkyby i Westerbottens län bevilja statsbidrag till det belopp etthundra sextusen sjuhundra rdr, som i jemnt hundratal närmast motsvarar tvåtredjedelar af beräknade anläggningskostnaden; samt att af berif belopp för är 1871 må anvisas semton tusen r. Minoriteten röstade för asslag. Andra omröstningen: Med 201 röster (88 i första och 113 i andra) mot 87 (24 i första och 63 i andra) har riksdagen medgifvit, att, derest Kongl. Maj:t af den till dess disposition för 1871 ställda fond af 150,000 rdr till vägars anläggning och förbättring anvisar 10,000 rår till fullbordande af Hvetlanda-Serarpsvägen, detta belopp redan under innevarande år får från riksgäldskontoret utbetalas. Minoriteten ville att hr Stålhammars framställning, att återstoden tio tusen rdr af det vid sistlidne riksdag för omläggnivg af allmänna landsvägen mellan Hvetlanda och Serarps gästgifvaregårdar inom Östra härad at Jönköpings län beviljade anslag af fyratio tusen rdr måtte varda anvisadt att under innevarande år utbetalas, så snart vägen blifvit af vederbörande embetsmyndighet afsynad och godkänd, icke måtte bifallas, Tredje omröstningen: Med 208 röster (67 i första och 141 i andra) mot 82 (44 i första och 38 i andra) har riksdagen bestämt arvodet för sekreteraren hos lagutskottet till 400 rdr i månaden. A röstade för beloppets höjande till 500 rår. Fjerde omröstningen: Med 227 röster (71 i sorsta och 156 i andra) mot 64 (42 i första och 22 i andra) har riksdagen till statsutskottets disposion anvisat ett belopp af högst 2,000 rdr, att vid riksdagens slut efter utskottets bepröfvande användas till gratitikationer åt de tjenstemän inom utskottet, som finnas deraf gjort sig förtjente. Minoriteten ville att berörde anslag skulle utgå med 3, 400 rdr. Femte omröstningen: Med 176 röster (38 i första och 138 i andra) mot 113 (75 i första och 38 i andra) bar riksdagen bestämt att pensionsrätten för aflidne tulltjenstemäns och betjentes i fattigdom lemnade barn upphör vid den tid, då skyldighet att erlägga mantalspenningar för dem inträder. Minoriteien ville att de nu gällande pensionsvilkoren endast i så måtto skulle ändras, att pensionsrätten för dotter upphör då hon uppnått 25 års ålder eller i gifte inträder. Sjette omröstningen: Med 149 röster (22 i första och 127 i andra) mbt 135 (86 i första och 49 i andra) har riksdagen afslagit K. M:ts framställning om anvisande af anslag af jornvägsbyggnadsmedlen för fortsatt utgifvande af teknisk-ekonomisk beskrifning öfver statens jernvägsbyggnader. Minoriteten ville under vissa vilkor bilalla berörda framställning. Sjunde omröstningen: Med 181 röster (101 i första och 80 i andra) mot 112 (12 i första och 100 i andra) har riksdagen beslutit, att den enskild bank för sedelutgifningsrätt enligt 15 berillningsstadgan ålagda bevillning kommer att bibehållas oförändrad. Minoriteten ville bifalla statsutskottets, af andra kammaren gillade, förslag, att denna bevillning hdjes från 2 till 5 rdr för hvarje 1,000 rdr af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under näst föregående året varit utlemnade i rörelsen. . Efter voteringarnes slut egnade första kammaren återstoden af förmiddagens sammanträde åt behandlingen af konstitutionsutskottets förslag om ändring af 72 8 regeringsformen, så att bestämmelsen, det bankens sedlar skola för mynt i riket erkännas samt att de skola med silfver inlösas, skulle komma att utgå och ersättas med föreskriften att de skola efter deras lydelse inlösas. För bifall bärtill talade hrr Malmsten, Charles Dickson, frih. von Schwerin, Wallenberg, Caspersson och Bergstedt, för afslag grefve C. G. Mörner, hr Rydqvist och frih. Sprengtporten. Mot kammarens ofvannämda beslut reserverade sig hr Rydqvist och grefve C. G. Mörner, den sednare med tillkännagifvande, att den otålighet, som kammarens majoritet mot slutet af sammanträdet visat under minoritetens talares uppträdande, gjorde, att han ej vågade med ett enda ord söka vederlägga de långt utom ämnet gående anföranden, hvilka snarare erinrade om Erasmus Montani värderika föreläsningar än om de anföranden man var van att höra i lagstiftande församlingar. Andra kammaren. Frågan om sjöförsvarets ordnande; med nledning af särskilda utskottets utlåtande fver hr Palanders motion, förekom i Andra kammaren, der samma töredragningsätt följdes som förut i Första, att nemligen början gjordes med den punkten, som handlade om k. flottans och skärgårdsartilleriets omorganisering och sammanförande till en kår. Diskussionen börjades af hr Adlersparre, som ansåg ingen anledning finnas för afgitvande af en skrifvelse i här föreslagna syftning, så framt ej derför skulle anses det missnöje, som i utskottsbetänkandet omnämnes såsom befintligt hos en del af officerskåren. Han ansåg förslaget icke kunna medföra någon fördel för vapnets utveckling, genom besparingar i materielen eller lindringar i indelningsverket, och den äsyftade reduktionen i befälets styrka kunde efter hand vinnas äfven med den nuvarande organisationen. Han, likasom hr Mankell, yrkade afslag. Hr Palander uppträdde till försvar, hufvudsal — ligen för sin motion, men äfven för den nu ifråganarande punkten. Han ingick i en lång och ntförlig kritik öfver sjövapnets nuvarande organisation, som han ansåg icke blott för dyr utan äfven alldeles olämplig för vårt land. Han ansåg oss böra offra våra krafter endast på vinnande af ett kustförsvar, för hvilket ändamål det vore nödvändigt att sammanslå begge kårerna och företaga så stor reduktion af personalon, som kunde ske, Han var emot de långa expeditionerna och ansåg, att öfningarne borde ske i våra egna trakter. Statsrådet frih. Leijonhufvud uppträdde här med ungefår samma skäl som i Första kammaren emot förslaget och fäste sig äfven här vid nödvändigheten att först och främst företaga en förenkling i hela vår sjöförvaltning, då det sedan blefve en lätt sak att reducera officerskårens styrka. 2A . —