Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 3

m hvilkas slutliga öde man är okunmig. Ios 129 har bettet haft till följd utI eckling af sjukdomen (vattuskräck) ochlå ersonens död. För de öfriga 123 der-j mot har bettet icke haft några farligal, öljder. Qrinnorna hafva, proportionsvis, darit betydligt mindre utsatta än männen ör hundarnes attacker, då af ofvannämndel) 320 personer endast tillhörde 81 qvinnornas. (Troligen ha de derför att tacka sitt mera innestängda lefnadssätt och —L, sina krinoliner). 1 Utaf 274 tillhörde 97 barnaåldern, vilket lätt förklaras genom barnens vana att leka ute i fria luften och deras begär att retes med djuren. i Ett i högsta grad remarkabelt faktum ir likväl, att bettet hos barnen i högst få all haft sjukdomens usveckling till följd. Boulay tillskrifver detta deras 5moraliska lugn. Han vill dermed säga, att barnen lägga saken mindre på sinnet, när del, icke totalt glömma bort den! Man sers omellertid härutaf, hvilket stort inflytande s nbillningskraften utöfvar på den mensk-J; liga naturen. . . (Eftersom vi tala derom vill jag, i parentes, tillägga, att jag aldrig sett något. mera slående, eller, riktigare sagdt, mera nedslående bevis på detta inbillningskraftens inflytande än vid den ryktbare spiritisten och andeskådaren Daniel Douglas Homes uppträdande, hvilken, som byar och en winnes, gjorde ett så oerhördt uppseende i Europa, för ungefär 12 å 15 ör sedan, med sina dansande bord, stolar, hattar o. s. v. Hvem sysselsatte sig icke dermed den tiden?! Se der en stackars sattig, nervös och sjuklig skotländare, som genom blotta inbillningens kraft och sin menniskokännedom lyckades dupera nästan hela den civiliserade verlden! Troligen skrattade ingen deråt mer än han sjelf. Men äfven Home hade sitt Waterloo, ty kort efter sin ankomst till Petersburg, 1859, öfvergafs han, som han påstod, af sina andar, hvilka beklagade sig för honom att de icke trifdes tillsammans med de ryska andarne. Väl underrättade personer påstå likväl, att det var den ryska: polisens tjensteandar, som läto Home förstå att det fanns tillräckligt med onda andar ändå i Ryssland, förutan Homes, och att han följaktligen skulle göra bra uti att ge de sina afsked. Home lät icke säga sig den saken två gånger, ty ifrån och med den tiden blef det fullkomligt lugnt i mannens boning, hvilket likväl icke hindrade honom ifrän att kort derefter gifta sig med en förmögen ryska — en fröken Koucheleff-Besborodko, om jag minnes väl. Men låt oss nu återkomma till hufvudämnet för vår artikel.) I För att ytterligare bevisa inbillningens verkan i fråga om vattuskräckens utveckling, berättar Boulay ett märkvärdigt fall: En ung qvinna blef, för icke längesedan, biten utaf en hund, som man dock icke trodde vara hvarken sjuk eller galen. Utaf försigtighet likväl lät hon bebandla sig uti ett af Paris bästa hospitaler, der hon qvarblef någon tid, tills hon var fullkomligt återställd. Utkommen derifrån träffar hon händelsevis, några dagar derefter,-på gatan en utaf sina bekante, en ung student, hvilken, vid hennes åsyn, obetänkt nog, utropade: ,,Är det möjligt! Lefver ni ännu? Ni blef ju biten utaf en galen hund! Den unga qvinnan träffades af dessa ord som af ett äskslag och blef så häftigt upprörd, att hon ännu samma dag på aftonen nödgades återvända till hospitalet, hvarest hon, ! några få dagar derefter, afled, efter att hafva genomgätt vattuskräckens alla ohyggliga sjukdomsstadier! Man inbillar sig i allmänhet att hundarne äro blott om sommaren farliga. Ånnu ett misstag. Statistikens siffror utvisa, att utaf ofvannämnde antal 89 personer blifvit bitna på våren, 74 på sommaren, 64 på hösten och 75 på vintern. Vanligtvis kommer sjukdomen till utbrott inom 60 dagar. I några få fall har man likväl sett den dröja ända tills hundra dagar. I ett enda fall tog den 6 månaders tid för att bryta ut. Un gång utbruten varar den blott 3 å 4 dagar och slutar, nästan alltid, med döden. De farligaste betten äro de, hvilka erhållas i ansigtet och på händerna. De deremot, hvilka erhållas tvärtigenom kläderna, äro mindre farliga, troligtvis derföre att djurets giftiga fradga absorberas till största delen af tyget. Boulay säger vidare, att som man i Frankrike ännu icke känner något botemedel för ifrågavarande sjukdom, så bör man lägga en desto större vigt på de hittills kända preservatixerna, hvilka, riktigt använda, äro tillräckliga för att hindra sjukdomens utveckling. Utaf dessa sätter han bränning (cauterisation) medelst glödrödt jern i första rummet. I brist deraf brännes med något annat kaustikt preparat, likväl starkare än ammoniak eller ssalpetersyradt silfver (Lapis ivfernalis). Det aldraförsta likväl, som man har att göra, är att med munnen suga ur såret. TI Kan den sjuke icke sjelf göra det, så må ban vända sig till nägon annan. Dertill Tbehöfs ingen läkare, desto mer som detta, som möjligt, redan bör vara gjordt innan I dennes ankomst. Den problematiska faran saf gistets absorbtion utaf magens slemhinnor är i hvarje fall vida ringare än den iman löper genom giftets absorbtion genom såret. För öfrigt, om vid dettas ut