Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 3

Blandade ämnen. Frågan om Amerikas första upptäckt. En ralifornisk sinolog vid namn IIansay har väckt nycket uppseende i San Francisko genom framIragande af bevis, att kineserna varit i Amerika sen år före spaniorerna. I anledning häraf yttr ,Kölnische Zeituong: För att hafda det tyska reträdet fästes dock i åtskilliga blad uppmärkmheten derpå, att prof. Neumann i Mänchen edan för ett sjerdedels århundrade sedan ur kilesiska källor hemtat bevis för Amerikas upptäcnde af kineserna. ÄÅnnu tidigare hade Desguiges okantgjort, att kinesiska böcker tala om ett and i östern, hvilke: ej kan vara något annat ån Amerika. Neuman offentliggör vidare en resebeättelse af en kinesisk munk och missionär omr set Fusang. Att med Fusang menas Mexiko, foler af munkens uppgifter om landets geografiska äge och produkter. Bland de sednare nämner han Fusang-trädet, hvars frukter man äter, hvars bark gifver linne och papper och af hvars saft oeredes en rusdryck. Fusang-trädet är Magney ller den stora mexikanska aloen, som ännu i dag användes till samma ändamål. Berättaren begaf sig år 499 efter vår tidräkning till Mexiko; men icke som den första missionären, ty 458 hade fem undra missionärer uppbrutit dit för att sprida Buddhas läror. IIvad hr IIanlay vidare säger om likheten i vissa seder och bruk hos aztekerna och kineserna och om iuverkningen af Buddhaismen på de förras religion, var likaledes redan bekant. Ny är endast den lista på språkbeslägtade kinesiska och aztekiska ord, tom han uppställer. Den talar föröfrigt mindre för upptäckten af Amerika genom kineserna än för indianernas, mongolernas och kinesernas gemensamma ursprung, som Alex. v. Humboldt ech andra naturforskare antaga, Lyx för hundra år sedan. Man klagar nu för tiden öfver den lyx som utvecklas t. ex. af demimondens damer i Pasis; men för hundra år sedan gingo detta slags qvinnor ännu längre i ofverdåd. Då m:lle Duthe, den skönaste på sin tid, visade sig oflentligt på Longchamps-promenaden, åkte hon i en rikt förgylid, med de präktigaste målningar smyckad vagn. Taket bildades af ett slipadt spegelglas af ett enda stycke, hvaraf yttersidan skyddades af ett fint, förgyldt bronsgaller. Den med aromatiska kryddor beströdda sitsen var öfverdragen med tjockt blommigt siden. Mattan bestod af en kudde, som var fylld med tropiska soglars dun och kostade ensam 36,000 francs. Vagnskup6en var ställd på en bred, förgylld snäckfjeder, som hvilade på bronsgrupper, föreställande genier och tritoner och var invändigt ötverdragen med perlemor. Hjulen voro refflade och förgyllda, och bjulnatven af massivt silfver. De silfversmidda skymlarne buro fjäderbuskar och voro utstyrda med tofsar af guldtråd och tjockt silke. Emedan halfdamen för hundra år sedan med detta utomordentliga ekipage alldeles öfverglänste drottningen, blef hon förvisad till Fort FEveque. Pianofortet bar nu hållit sitt intåg i Japan; det residerar nu i Jeddo i mikadons palats. De österrikiska sjöofficerarne ha äran af denna erötring. De öfverlemnade till mikadon flera gåfvor från kejsaren, deribland en wiener-flygel, och en af officerarne satte sig genast på mikadons begåran att spela på instrumentet, hvilket till den grad elektriserade honom, att han genast lät kalla sin ,mikadetta,) för att hon skulle lära känna detta underverk af europeisk civilisation. Derefter behagade mikadon genast befalla, att mikadettan skulle taga undervisning i fortepianospelning. Fru Parker, den engelske gesandtens musikaliska hustru, erbjöd sig att lemna denna undervisning, och för pianofabrikanter och lärare i pianospel är således öppnad en ny marknad, af hvilken de säkert icke skola försumma att begagna sig. Jungfrun af Orlezus i Lund. Någon gång på 1830-talet skulle detta skådespel uppföras i Lund af Djurströmska sällskapet. Som sällskapets resurser gjorde det nödvändigt att i b tydlig mån rekrytera de uti skådespelet upptrå dande engelska och franska härarna, anvärfdes föl detta ändamål några i staden boende husarer sam ett antal lärpojkar och drängar. Bland de förr: befann sig auditör M:s uppassare, hvilken på mor: gonen af spektakeldagen kom till ,,agetören och bad om ,,parmission, emedan ban skulle vara met och spela ,komedi-spektakel!. — M., som var er stor gycklare, beslöt att stycket skulle få en hel annan vändning än både författare och medspe lande artister anade. När derför uppassaren, på M:s fråga, berättade att ,,han och de andra kam raterna, som händelsevis utgjorde engelska ar meen, skulle retirera, förklarade M. ,att det vor en stor skam, om raska husarer skulle låta slå sig a