Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1870, sida 2

Dagen förflöt utan att något ovanligt tilldrog sig. Marsken och hans män öfverlade med hvarandra om bästa sättet att få in slottet, och marsken ville för den ändan begagna sig af den rådande östanvinden och låta hoptimra en stor flotte, hvilken skulle antändas och drifva motsslottet, och detta blef också beslutadt, hvarpå höfvidsmännen begåfvo sig tillbaka till sina afdelningar. Herman Berman, som förde befälet på södra sidan om slottet, lät genast en del af sitt folk gripa verket an, och så förgick dagen. Nils Bosson befann sig hos Herman i hans tält om qvällen, och de samtalade med hvarandra om Engelbrekt och hvad som i hans dagar timade, då de plötsligt hörde kraftiga steg nalkas tältöppningen. Det lät, som om någon burit en tung börda och stannat straxt utanför tältet. Ögonblicket derpå inträdde Erik och nedlade varsamt på bädden vid tältets ena sida en sårad man, som tycktes icke hafva många stunder qvar att lefva, om han icke redan vore död. — Jag gick utmed stranden — berättade Erik — då jag fick se en man hala sig ned på ett tåg utför slottsmuren. Han märktes af slottsfolkef, innan han hunnit till marken, och de började hala upp honom, men då släppte han tåget, och kom ned utan att skada sig samt störtade sig i sjön och började simma öfver till denna sida. En skur af pilar rök efter honom och han träffades af några, ty jag märkte snart, att han började sjunka. ,Marsken! ropade han gång på gång med en stämma som trängde mig genom merg och ben, och jag kunde ej motstå ropen inom mig att söka rädda honom. Det lyckades mig, men knappast har jag varit i farligare dust, ty pilarna föllo omkring mig så tätt som hagelkorn .. dock kommo vi i land, och nu är jag bär. Den arme mannen har icke yttrat ett ord under vägen, medan jag burit honom från stranden. Herman och Nils stälde sig vid sidan af den