Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1870, sida 3

En ohygglig bistoria. Från spanska gränsen har kommit underrättelse om en händelse, som i bög grad uppskakat allas sinnen. För någon tid sedan försvann en skräddare från en församling i närheten af Toulouse. Som han händelsevis icke var kassör vid någon allmän eller enskild inrättning — en omständighet som skulle ha förklarat hans försvinnande — och som han hade hustru och tre barn, började genast ortens ponda tungor mumla om att han hade gjort sig osynlig för att blifva qvitt sin familj. Men skräddaren var en redlig och arbetsam man, och det blef till och med snart till fullo bevisadt, att han höll mycket af sin hustru och sina barn, hvadan denna misstanke snart skingrades. Han hade sista gängen blifvit sedd den 21 December å en marknad i byn S:t Beat. Han hade suttit på värdshuset bredvid en person som hade pengar att fordra af honom, och skräddaren, som för tillfället var innehafvare af icke mindre än 800 frank, hade, enligt vittnens utsago, erbjudit sig att betala skulden, men fått till svar af kamraten: Nej, ge mig blott räntan; mera bryr jag mig icke om för närvarande. Ryktet om att skräddaren på ett eller annat sätt blifvit röjd ur vägen utbredde sig mer och mer, och detta rykte vann i styrka, då myndigheterna någon tid efteråt fingo mottaga en anonym skrifvelse, som innehöll följande ord: ,, Sök i värdshusets källare, och det saknade liket skall igenfinnas. Detta hemlighetsfulla råd följdes, hvarvid de som erhållit uppdrag att anställa undersökningen ansågo klokast att medtaga hundar. Knappt hade de hunnit ned i källaren till det hus, der skräddaren sist blifvit sedd, förrän hundarne begynte tjuta förfärligt, i det de, likasom ursinniga, rusade fram mot en tunna, som var placerad i ett hörn och tycktes innehålla nedsaltadt kött eller fläsk. Byns polis tillkallades, tunnan slogs upp, och till allas fasa fann man deri en menniskokropp, skuren i stycken och insaltad efter alla konstens reglor. De kallblodiga mördarne syntes ha haft mycket besvär med sitt offer... Men, ej nog härmed; för att göra saken ännu, mera vämjelig tillkommer en ny omständighet. För några veckor sedan anlände en hop fattiga spanjorer, som af hunger och nöd drifvits från sin fådernebygd till den merberörda byn, och de infunno sig på värdshuset för att få något att äta. Man gaf dem ett stycke kött, som, enligt deras sedermera afgifna vittnesbörd, lärer haft en högst förunderlig smak, och allmänna tron i trakten är nu att de blifvit bespisade med — kotlett på skräddare. Så berättas denna historia, och till och med de allvarsammaste franska och engelska tidningar ha meddelat den utan några kommentarier.