Nu voro goda råd dyra, men herr Nils fattade hastigt sitt beslut. Ilan ville ännu en gång till. Gotland för att förmå konungen på fullt allvar rusta sig, om han ville vinna Sverige, och redan samma natt skulle han lemna slottet. Detta var väl försedt med alla förnödenheter, hade en utvald besättning och deribland Rodenberg till höfvidsman för ,föglarne, ett slags kanoner som i Frankrike kallades , Veugliers. Alla utsigter voro derför för handen, att det skulle kunna hålla sig, tills herr Nils sjelf komme åter med tillräcklig makt. Dock var herr Nils högeligen uppretad om dagen. Det harmade honom att finna så mycken likgiltighet hos en konung, som hvarje stund kunde vänta att se alla sina riken glida sig ur händerna, och dertill gjorde grämelsen att nödgas liksom fly från sitt slott på honom ett så pinande intryck, att han helt och hållet förlorade väldet öfver sig sjelf. J Dot var en mörk afton, då tjugu svenner höllo till häst på Stegeborgs borggård, och tvenne småsvenner höllo de hästar, på hvilka herr Nils sjelf och hans gäst, den tyske-riddaren, skulle rida. Herr Nils befann sig uppe i den stora salen och utdelade sina sista befallningar till sin höfvidsman, huru han skulle förhålla sig tills herr Nils sjelf kunde återkomma. Då inträdde hans byssemästare, den mörke och dystre Rodenberg, i salen. Herr Nils såg uppenbarligen med missnöje mannens inträde. Haus ögonbryn sammandrogo sig, och han uttalade hastigt sina sista befallningar, hvarpå han skyndade mot dörren utan att låtsa märka byssemästaren. — Herr Nils! — utropade denne och riktade på honom sina ögon, ur hvilka en svärmisk öfverspändhet lågade. fanta NY