Bengtsson och Magnus Gren från Borgholm, och sedan man öfvervägt hvad som under närvarande förhållanden var bäst, utnämnde konung Erik herr Nils till sin marsk, och med 200 svenner samt skepp och penningar återvände han till Sverige att befria riket från Carl Knutssons tyranni och skaffa det konung Erik i händer. Med buller och bång höll den nye marsken sitt intåg i Östergötland, och framför hans skaror fördes Dannebrogen till icke ringa harm för svenska män. Från Söderköping måste Ilerman Berman, som stod der med en ringa styrka, draga sig undan uppåt Ringstaholm, och herr Nils skickade konungens öppna bref om herr Carls afsättning och hans egen utnämning till marsk samt en mängd klagomål öfver den förre omkring till församlingarne i Östergötland, der det upplästes från predikstolarne. Sjelf stannade han i Söderköping, medan hans svenner foro fram med mord och brand öfver landet ända bort mot Wadstena. Ingen skonades, qvinnor kränktes, kyrkor och kloster uppslogos, och den blodröda Dannebrogen sväfvade som en förbannelse framför de skaror, som skulle återvinna Sveriges rike åt konung Erik. Men nu kom Herman Berman åter dragande för Söderköping, och underrättelser inlupo, att herr Carl sjelf var på väg med en väldig skara svenner sjöledes från Nyköping att i grund krossa sin fiende, och tirån konungen och de öfrige herrarne hördes intet af. IIerr Nils kom i en ytterst svår belägenhet. Sjelf hade han blott några få svenner hos sig, och att invänta den styrka, som befann sig i vestra delen af landskapet vid Wadstena, var en omöjlighet. Han beslöt då hastigt att draga sig tillbaka till Stegeborg. Det var dock blott att kasta sig ur en fara i en annan, Herman Bermans skaror började åter omgifva slottet, och en vacker morgon berättades det, att man öfverst från tornet kunde se marskens flotta komma seglande inåt viken.