uppräknande af alla utaf Mesa uppbyggda städer. hvilka dock till största delen funnos redan förut och således väl endast blifvit af honom återers rade. Denna skrytsamma segerbulletin, som erinrar om dylika moderna fabrikat, bekräftar dessa profeten Jesaias ord: ,, Vi hafva förnummit Moabs öfvermod; dess stolthet och förbittring äro större än dess makt. Märkvärdigt är, att här talas om Chamos alldeles på samma sätt som i Gamla Testamentet om Jehovab; Chamos ingifver alla krigsplaner, han vredgas öfver israeliternas tyranni och erhåller offer af segerbytet. Om man antager Ahabs död hafva inträffat år 897, så får inskriftens ålder dateras ännu några år sednare. Det här omtalade monumentet är således öfver 27 århundraden gammalt. En qvistig fråga. Teologie professor 8. i Lund, känd för sina originella frågor, gaf en studentkandidat vid examen i teologi följande qvistiga spörsmål: ,,Ivem är dödens mormorz Examinandus förklarade sig ej kunna lösa problemet, hvarföre hr professorn måste sjelf besvara sin sräga, och gjorde detta på följande sätt: ,Minns icke herrn bibelspräket som säger: sedan begärelsen bafver aflat, föder hon synden; men då syaden är fullbordad, föder hon döden. Sålunda är begärelsen dödens mormor. Godt matland. En engelsk biskop, som förstod att njuta af litvets goda, sade en dag till sin trotjenare: , John, aptiten börjar svika mig; jag tror att jag icke har långt igen . — ,Mylord, sade den trogne betjenten, ,sörj icke, ni går till en bättre verld! — ,John, svarade prelaten, 5tör den, som gerna äter godt, finns det ingen bättre verld än gamla England-Ett prof på barbarisk konst i nittonde århundradet förevisas för närvarande i South Kensington museum i London. Man skulle knappast kunna tro att ett arbete af så dålig smak kunnat utföras i vårt tidehvarf, om man icke finge höra att det är en rik och excentrisk lord som föranstaltat om dess utförande. Historien om detta konstverk är följande: Lord Dudley hade en Nevsoundlandshund, som var hans: favorit. I tidens fullbordan dog hunden, och egaren, som ville föreviga sin favorits minne, gick till skulptören Wyatt och beställde en afbildning af hunden i marmor. På uttrycklig begäran af lorden åtog sig konstnären att åstadkomma ett verkligt facsimile af djuret. IIvarenda hårlock på djurets skinn skulle afbildas. De svarta fläckarne på detsamma — djuret var svart och hvitt — betecknades medelst svart marmor, hvars färg, då den icke var tillkligt mörk, skulle förstärkas med svart oljefärg. Inga omkostnader skulle sparas för utiörande at detta hundmonument. Tör att stödja det stående djuret, hvars fyra marmorben voro för svaga för att bära upp kroppen, lades under detsamma en stor bronsorm, som hunden föreställdes ha dödat och på hvars hufvud ban med en min af stilla segerglädje lägger sin tass. Den sannfärdiga realismen i detta arbete förhöjes ytterligare af en kudde, ett noggrannt imitatoriskt arbete i gul marmor, ofvanpå hvilket den ormdödande Newfoundländaren står. Uela konstverket hvilar slutligen på en svart marmor-piedestal, hvars sidor äro inlagda med blommor och kransar, imiterande italienskt arbete och af mångfårgad marmor. Intrycket af hela denna pjes är ytterligt komiskt. En fet svart och hvit hund utan något uttryck, stående med tassen på en orm ofvanpå en soffkudde, hvilken å sin sida ligger på en svart piedestal, är en företeelse, som icke ens vritiska konstnärer under patronage at engelska aristokrater hvarje dag utföra. Emellertid hade lorden sjelf dött under arbetets utförande och derföre vände sig bildhuggaren till hans arfvingar med räkningen för konstverket. Denna räkning uppgick till 5,000 pund sterling. Arfvingarne tyckte att denna summa var väl stor, vägrade att betala den, hunden behölls af konstnären (som sjelf kort derefter dog) och nu lånade South Kensington museum detta förvånande bevis på dålig smak för att förevisa detsamma. På sådant sätt har den engelska allmänheten fått den lyckan att skåda detta arbete, hvilket eljest varit bestämdt att afundsjukt döljas bland en engelsk lords konstskatter.