Bref från Lanåsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Kongsebacka d. 25 April 1870. ,Våren är i häuderra, detta är det märkligakte för dagen i vår ort, som hufvudsakligen beror af jordbrukets vexlingar. Våren har i år låtit vänta på sig, men så kom han omsider med stormsteg. Värmen uppnådde en och annan dag iförra veckan några och tjugo grader i skuggan. Ett herrligt regn har i går och i natt uppfriskat rågarne och gräsbrodden, hvilka allt hittills sett rätt skrala ut. Dess bättre har allmogen ladorna fulla af foder, så att någon svårighet i det afseendet har nu icke mött. Prisen på för vårbruket pliga dragare höllo sig på marknaden härstädes sistlidne Fredag mycket Löga, och tillgången var knapp. På tal om marknaden kan jag icke undertrycka den tanken, att marknader i den gamla stilen numera synas icke allenast obehöfliga, utan i många hänseenden skadiiga. Något behof att på en plats ett par gånger om året sammanföra en massa manufakturoch kramvaror förefinnes icke vidare. Genom de bofasta köpmännen i städerna och på landsbygden är tillräcklgt sörjdt i det afseendet, och konkurrensen är på hvarje handelsområde så stark, att man alldeles icke kan antaga, att billigare priser skulle kunna erbållas hos dessa kringflackande krämare, som numera utgöra marknadernas ,ståndspersoner. Deremot äro dessa ärsmarknader häfdvunna tummelplatser för en mängd af gammalt oskick. Då skall ,,man ur huse, först och främst drängar och pigor. Lönkrögeri är nästan omöjligt att vid dessa tillfällen hindra. Blodiga slagsmål äro verkningarne häraf. alven här tillgick i Fredags på detta vanliga vis. Det behof, som bör tillfredsställas, är tillfälle för allmogen till byte och handel med kreatur på ofta återkommande tider, men måste då ock tillses, att dessa ,kreatursmöten icke urarta till rknader af gamla sorten. IIandel med kramvaror i stånd och vid bord borde derifrån alldeles uteslutas. Dessa möten böra ock, så vidt möjligt, hållas, icke på landsbygden, utan i eller vid städerna, der någon ordning kan upprätthållas, hvilket icke kan ske på landsbygden, hvarest all tillstymmelse till verksam ordningsmakt saknas Att härför räkna på länsmän och fogdar vore orimligt, då deras tid är fulleligen upptagen af ckonomiska och kommunala bestyr, eller enskilda aflärer. arpskytterörelsen, som äfven här ett par år tynande, synes uu hafva fått lif igen. Norra llands skarpskyttelörening har sedan slutet at varit i litlig verksamhet. Öiningar hafva gen pågått, skilte id de mårga afdelnina beväringsåret hasva ör befrielse från inställelse vid bevärAntalet dylika ynglingar blir nästa å slerdubbladt, att döma af de flitiga inskrisningar, som nu pågå. Räknar man statens kostnad för hvarje beväringsyngling, som i lägret fullgör sin beväringspligt, till allenast 20 rår för året, så inbesparas för nämnde 30 yngliogar en utgift för staten af 600 rdr. Härtill bör läggas den fullt ut lika stora besparing, som kommer ynglingarne sjelfva till godo, icke allenast i penningar, som eljest åtgå under marschen till och från, samt vistandet i beväringslägret, utan synnerligast derigenom, att de nu få utan nämnäårdt afbrott blifva hemma vid sitt arbete. Bepinnar man tillika, att den öfning, zom i beväringslägret inhemtas, vanligtvis är nog klen, helst i det, som synes den utanför stående såsom det vigtigaste, nämligen skjutfärdighet, samt att en icke obetydlig procent af beväringsynglingarne under det ,.militäriska namnet ,.bulvancr användes till besörjande af matlagning, handräckningar, uppassning ete. och afsluta kursen ibland utan att hafva tagit uti ett gevär; så är tydligt, att, enär ,,bulvaner icke förekomma bland skarpskyttar, och enär skjutfärdigheten der kan bättre tillgodoses, än vid lägret kan ske genom de fem skott, som hvarje beväringsyngling der åligger att rikta mot taflan, så är tydligt, säger jag, att skarpskyttesoreningarnes bestånd och upplifvande förtjena allt det arbete, som deråt kan egnas, äfvensom att statsanslagen dertill icke äro förspillda. e. Trettio yngl genomgått en sk