Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1870, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Den 23 dennes nedbrunno i Magdeburg 10 stora varumagasiner. Elden kunde endast hejdas med tillhjelp af militär. Skadan uppskattas till en million thalerFRANKRIKE. Journal officiel offentliggjorde den 23 dennes det kejserliga dekretet om folkomröstningen den 8 Maj. Den franska nationen uppmanas deruti att med ja eller nej besvara följande: , Nationen antager de i författningen sedan år 1860 af kejsaren och de stora statskorporationerna företagna liberala reformerna; nationen antager senatsconsultum af d. 20 April. Det förtjenar anmärkas, att det förut påtänkta tillägget angående den kejserliga dynastiens arfsrätt till thronen samt om författningens garanterande af kejsaren icke sinnes upptaget i omröstningsformeln. I senatens sednaste möte före ajourneringen begagnade Ollivier tillfället för att gifva en kort öfversigt öfver situationen. Han yttrade bland annat: Vi mottaga striden, såsom den erbjudes oss. Om man önskar föra striden på den liberala terrängen, skola vi inskränka oss dertill; vill man deremot utvidga frågan och kämpa på det revolutionära området, skola vi äfven der upptaga striden. Men vi vilja endast inför landet och historien anmärka, att vi icke varit den utmanande parten. Allt sedan år 1789 har detta ädla land varit i rörelse och fullföljt samma dröm om en moderat, konstitutionell och framåtskridande frihet. Det finnes i vår historia några märkvärdiga tidpunkter, då den länge närda drömmen syntes gå i fullberdan. Under dessa hoppets och förtroendets ögonblick har — hvad jag vill kalla — Frankrikes onda genius rest sig — en framfusighetens och den revolutionära otålighetens anda, som nästan alltid under någon kort tid vunnit öfverhand, och denna korta tid bar blifvit etterföljd af en lång reaktion. Hvarföre skola vi, hvarföre — tillåt mig tala så — skall kejsaren segra? Kejsaren har, och detta är just det egendomliga hos honom, alltid framgått på samma sätt; han har aldrig sökt taga tillbaka, hvad han en gång gifvit. Någon gång har han stannat och betänkt sig, och för en och annan har det synts, att hans förberedande öfverläggningar varit för långvariga; men han har aldrig tagit ett steg tillbaka, och hvad han en gång medgifvit, har varit vunnet för beständigt. Han har dessutom alltid varit ädelmodig och högsinnad mot sina motståndare. Under de föregående regeringarne hörde en amnesti till sällsyntheterna — nu räknar man ej längre kejsardömets amnestier. Mina herrar! Efter segren skall kejsarens regering vara densamma som förut, nemligen liberal, framåtskridande och lätt tillgänglig; den skall kalla motständarne till sig och hvarken vara exklusiv eller förföljande. Enär den icke anser sig som ett parti, skall den icke heller hysa partipassioner, och hvilka manifestationer några högljudda individer än må göra, skall regeringen, utan att låta rubba sig, fortsätta sitt försoningsoch törmedlingsverk. Så skola vi begagna vår seger. Vi skola förlänga vår triumt in i framtiden, och vi hoppas, att efter några års förlopp skola t. o. m. våra motståndare låta öfvertyga sig af klara fakta samt erkänna, att demokratien och friheten icke af någon annan regering kunde hoppas det tillmötesgående, som af den kejserliga regeringen. Intet har blifvit förvägradt det kära, så förunderligt utrustade Frankrike, hvarken kraft, mildhet, eller skönhet; en enda gåtva har det hittills synts sakna, — och a lingar ha anmärkt detta med en viss skadeglädje — nemligen den tålmodiga ihärdighet i samma plan, som man kallar politisk anda. Om det nu icke töljer ett öfvermått af anspråk efter ett öfvermått af resignation, så skall vårt Frankrike ha uppnått den enda gåfva, som det varit i afsaknad , och det skall då icke blott vara en stor suverän, utan en nation utan rival i verlden. Efter talets slut tycktes bifallsyttringarne aldrig vilja taga slut, och det uppstod en paus, under hvilken Ollivier på sin plats mottog de varmaste lyckönskningar af en mängd senatorer. Den 22 dennes uppslogs i Frankrikes alla kommuner ett cirkulär med följande instruktion: . ,Folkomröstningen skall räcka från kl. 6 om morgonen till kl. 6 om aftonen den 8 Maj; omröstningen kan tillochmed taga sin början före kl. 6. Valmännen kunna rösta på de ställen, der de befinna sig, och äro icke bundna vid den plats, der de äro mantalsskrifna. Kejsarens proklamation och dekretet om folkomröstningen skola anslås i alla kommuner; dessutom skall ett serskildt exemplar af den kejserliga proklamationen tillsändas hvarje valman. De röstsedlar, som ,,centralkomitcen för 1870 års folkomröstning låtit sprida, in