Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1870, sida 2

oc 8 . töteborg den 25 April Säkert hafra många med oss med intresse motsett bevillningsutskottets betänkando rörande den förut omtalade Forsbeckska motionen om förändringar i föreskrifterna för tillverkning samt utminutering och försäljning af bränvin). Sannolikt har man också med stor öfverraskning läst detta nu utkomna betänkandes hufvudbestämmelser, hvilka voro införda i Lördagens nummer af Hand.-Tid:n. Det var ett moment i den Forsbeckska motionen, som, vid första påseendet, var egnadt att tillvinna sig bifall, till följd af den förenkling det innebar uti nuvarande förhållanden, nemligen sammanslagningen af de tre olika afgifterna å tillverkningen, utminuteringen och utskänkningen till en enda skatt, som skulle läggas på tillverkningen, hvilken skatt derigenom skulle höjas till 1 rdr pr kanna. En fara derför låg visserligen i den större frestelsen till lönnbränning och smuggleri, men denna kunde måhända uppvägas af de förmåner förslaget i öfrigt innebar. När man emellertid nu emottagit bevillningsutskottets betänkande, så befinnes den sammanslagna skatten föreslagen till icke 1 rdr, utan till 80 öre, hvarigenom antingen den förespeglade ersättningen till kommunerna, landstingen och hushällssällskaperna skulle betydligt reducoras, eller ock staten gå förlustig om de för statsregleringen beräknade och erforderliga inkomster. — Detta beslut inom utskottet lärer hafva genomdrifvits genom öfverraskning, hvadan ock flera reservationer äro mot detsamma anmälta. Men detta anse vi likväl ej vara det mest vådliga i utskottets förslag. Långt betänkligare är utskottets adopterande af motionärens åsigter i den delen, som rör ordnandet af sakerna så, att bränvinsbränningen — som man nu rill gifva det vackrare namnet sprittillverkning — må åter komma rätt i flor, lyftad ur dess hittillsvarande ,tryckta ställning. Det är dock ej utskottets mening — långt derifrån! — att vilja hafva en större bränvinsförtäring inom landet. Det ,näringens kraftiga uppblomstrande, som utgör utskottets syftemål, skulle långt ifrån att befrämja bränvinsförbrukningen i landet, fastmer bidraga att hämma densamma. På hvad sätt? frågar man, och utskottet svarar: derigenom att denna industri ,,sattes i stånd att uppsöka utländska marknader och icke, såsom nu är förbhållandet, nödgades uteslutande inom landet bereda sin assättning!. — Skulle då UÄHHOjnCH: a. A —