NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Hvar finner jag den gamla qvinnan? — sporde drotsen, och tillsade, att man skulle föra henne upp i salen. — Hör hon till mitt husfolk, som I sägen, riddar Jost, så stannar jag i förbindelse hos eder för den tjenst, som I hafven gjort mig, då I togen vård om henne. — Föga är den gerningen tack värd, herr drots — genmälte riddaren och bugade sig — hon var så svag, att jag lät föra henne upp till mig, men derifrån har hon gått ut, och nu finnes hon helt visst bland det andra gårdsfolket. Riddaren talade med en viss brådska, och den oro, som han förmådde dölja för herr Krister, låg i öppen dager för Nils Bosson. Denne kunde icke, oaktadt den fara, hvari han sväfvade dels med afseende derpå, att öppen fejd nu rådde mellan drotsen och marsken, dels ock med afseende på den makt, som den senare fick öfver honom genom den gjorda anklagelsen, hvars skenbara sanning Nils icke kunde förneka, — denne kunde icke återhålla ett leende, som allt för tydligt ådagalade hans afsky för anklagaren och i viss mån äfven för domaren, om denne skulle låta förleda sig till dom at den ärelöse nidingens tal. — Du log der ett stolt leende, Nils — sade drotsen — men det kan komma efter med mycken bedröfvelse. Låt blott qvinnan komma här inför oss, så lärer din dom vara fäld, och jag svär dig det vid Gud och alla helgon, bekräftas den gjorda