Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1870, sida 2

gå lätt, men hvar skola vi gömma henne, när vi väl fått henne ur riddarens klor? — För henne hit, Ramfrid! ...hos mig lärer väl ingen tänka på att söka den gamla qvinnan! Och flickan smög sig ut, och jungfru Iliana lade hufvudet till fönstret och ansträngde sig för att se den minsta skugga på gården. Men det dröjde länge, innan hon hvarken hörde eller såg något. Slutligen visade sig en manlig skepnad, som gick öfver gården. Han stannade och såg sig omkring. Hon tyckte, att hans blick hvilade på fönstret till hennes kammare, och hon vågade knappt andas. Hennes hjerta klappade hörbart. Det var riddar Jost von Bardenvleth. Hon kände det inom sig mera, än hon såg det. Ånnu en gång vände sig riddaren om, och så gick han upp för vindeltrappan till höganloftsbron.