Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1870, sida 2

tarkare; men det gick Lopez som Mac)seth: ban trodde fienden vara mångsalligt starkare, då denna framryckte från skogen. Striden var kort, men törtviflad. Lopez blef omringad och sårad. Camara ippmanade honom att gifva sig; Lopez roade: ,Aldrig! och förnyade striden, tills van föll för en kula. Dagens post. FRANKRIKE. Naturligtvis är den allmänna uppmärksamheten i hög grad fästad på den hållning, som venstra centern i lagstiftande församlingen kommer att intaga till folkomröstningen. In korrespondent till, Köln. Icit. yttrar härom: Venstra centern är ännu icke på det klara med, hvilken taktik som skall följas; en del af medlemmarne — enligt en del uppgifter flertalet — vill göra gemensam sak med venstern; resten är för folkomröstningen och lutar åt högra centern. Venstern eftersträfvar en koalition af alla demokratiska oppositionsmän, men har ännu icke kommit till något beslut om en bestämd plan.? Enligt andra meddelanden, skulle oppositionens åtgöranden gå ut på att förmå folket att afhålla sig ifrån omröstningen, och således skulle tre strömningar gifva sig tillkänna i de politiska kretsarne, nämligen: för en folkomröstning till förmån för det oftanämnda senatsconsultum, för en sådan omröstning mot detsamma samt afhållande från folkomröstningen. Markis dÅndelarre har till tidningen ,Frangais insändt ett bref rörande det ofvan omtalade samtalet med kejsaren, hvari han bland annat yttrar: ,Tidningarne hafva till den grad vanställt det samtal jag haft äran hafva med kejsaren att jag afstår från att begära rättelse af de i ämnet publicerade artiklar. Jag inskränker mig till att säga, att om jag icke lyckats öfvertyga kejsaren, om jag icke kunnat erhålla hans bifall till borttagandet af en föreskrift, hvilken mina vänner och jag djupt beklaga, så har jag dock lemnat audiensen i den öfvertygelsen, att kejsaren hvarken har någon saknad eller något minne tillbaka till det förflutna, i den öfvertygelsen tillika, fastare än någonsin, att han bestämdt vill bereda seger åt det parlamentariska styrelsesättet, hvartill han, man börjej glömma det, lagt första stenen d. 24 Nov. 1860, samt med förtröstan slutligen på återställandet förr eller sednare af ställningen utaf den 2 sistl. Jan., hvilken aldrig har uppbört att vara föremålet för nationens tillit och förhoppningar, trots de svåra dagar vi nyss hafva genomgått.; Markisen tillägger: Jag bör upplysa, att det icke är exakt hvad flera tidningar anfört i redogörelsen för mina meddelanden med den venstra centern, eller att grefve Daru skulle hafva föreslagit kejsaren att qvarstanna, derest rättigheten att uppkalla ett plebiscit ej beviljades kronan utan kamrarnes samtycke, annat än i vissa bestämda sall rörande kronan eller organisationen af kamrarne och deras myndighet. Jag har icke sagt något sådant vare sig i venstra centerns eller grefve Darus namn. Jag har förklarat mina vänner att, om jag också ej erkänner i principen, utan är beredd att alltid tillbakavisa systemer af solk-vota (plebiscit) såsom inskrifvet i konstitutionen, emedan det innebär en negation af det parlamentariska systemet, så har jag ingenting emot att hos folket begära upphäfvändet år 1870 af den myndighetsprincip, som antogs 1851, en helsosam kris, som man måste passera för att undvika andra ännu farligare, och hvilken vi skola, jag är öfvertygad derom, lyckligt genomgå. . . De stora icke-parlamentariska kommissionerna skola nu åtskiljas. Odilon Barrot, president i decentralisations-kommissionen, är ytterst uppbragt öfver den nuvarande politiska ställningen och har derföre lemnat Paris. Thiers och Guixot sigas äfven vara mycket missnöjda öfver Öliviers sednaste ätgöranden. Trots alll detta håller Ollivier modet uppe, lofvar sig en stor seger för regeringen och säges hafva yttrat till några deputerade. , Trots alla hinder, skall jag grundläggs ett liberalt kejsardöme; jag har svurit at! tillförsäkra kejsaren en lycklig ålderdom och jag skall hålla min ed. ITALIEN. Den franska , Univers meddelar, at mazzinisternas stämplingar i Italien för anledt den påfliga regeringen att öka sins försigtighetsåtgärder. I gränsstäderna he 40 personer blifvit häktade, och med an ledning af deras bekännelser, har man Rom anställt undersökningar, genom hvilkman upptäckt revolutionärernas plan.