Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1870, sida 1

Sa m inberäknadt dem, som äro sjelfskrifna der. Statsrådet. Art. 11. Den lagstiftande makten utöfvas kollektift af kejsaren, senaten och lagstiftande församlingen. . iArt. 12. Initiativet till lagar tillhör kejsaren, senaten och lagstiftande församlingen. De från kejsarens initiativ framgående lagarne kunna, efter hans val, tillsändas senaten eller lagstiftande församlingen. Emellertid måste hvarje lag, som a går beskattningen, först voteras af lagstiftande församlingen. Afd. 4 handlar om kejsaren, och der förtjena följande delar att anmärkas, nemligen: 5Ärt. 13. Kejsaren är ansvarig inför franska folket, till hvilket han alltid kan utfärda ett upprop. ,Art. 19. Kejsaren utnämner och afskedar ministrar. Ministrarne besluta i konseljen under kejsarens ordförandeskap. De äro ansvariga och kunna endast af senaten eller lagstiftande församlingen försättas i anklagelsetillstäånd. Afd. 5 har till öfverskrift, Om senaten, och der finnas, bland andra, följande bestämmelser: Art. 23. Senaten består af: 1) Kardinalerna, marskalkerna och amiralerna; 2) de medborgare, som kejsaren upphöjer till senatorsvärdigheter. Årt. 27. Antalet medlemmar i senaten är 4 af medlemmarnes antal i lagstiftande församlingen Kejsaren kan icke utnämna mer än 20 senatorer årligen. . . Afd. 6 och 7 angå lagstiftande församlingen och statsrådet. Afd. 8 innehåller allmänna bestämmelser, bland hvilka äro: ,Art. 42. Petitionsrätten utöfvas af senaten och af lagstiftande församlingen. Art. 45. Författningen kan blott förändras af folket på förslag af kejsaren. Grefve Daru hade redan den 10 dennes sinlemnat sin afskedsansökan, men lät, efter hvad som berättas, af kejsaren då förmå sig att behålla sin portfölj tills efter folkomröstningen. Den 11 på aftonen inlemnade Daru för andra gången sin afskedsansökan, i det han ånyo framställde sin önskan om förändring i art. 13 i senatsconsultum. (Se ofvan.) Redan dagen förut hade venstra centern beslutat sända markis dAndelarre till kejsaren den 12 på middagen för att lofva honom hela partiets (c:a 50 röster) understöd, så tramt kejsaren ville medgifva nämnde förändring. Markisens förslag gick ut på, att det i konstitutionen skulle göras skillnad mellan två slags folkomröstningar. I alla de frågor, som rörde dynastiens förhållande, eller reorganisationen af de stora politiska korporationerna, skulle det stå kejsaren fritt att direkt vända sig till folket; i alla andra fall skulle lagstiftande kårerna diskutera och besluta öfver folkomröstningen, innan densamma blef förelagd folket. Det var ungefär samma fordran, som de afgångna ministrarne hade framställt. Kejsaren mottog markis dAndelarre mycket vänligt. Sedan markisen yttrat sin mening, svarade kejsaren, att det vore honom alldeles omöjligt att göra flera koncessioner. ,, Men, sire — yttrade dAndelarre — vi frukta, att det efter den minister Martignac, som vi f. n. hafva, skall komma en minister Polignac! I kunnen lugna Er — svarade kejsaren — jag skall aldrig begifva mig på ett sådant sluttande plan. Dermed var samtalet slut. I lagstiftande församlingen väntade emellertid medlemmarne af venstra centern sin ledare med största spänning. Då man hade hört hans berättelse, var äfven ovissheten om grefve Darus förhållande till regeringen löstBuffet har efter sitt asskedstagande blifvit öfverhopad med lyckönskningar och bevis på en smickrande uppmärksamhet från oppositionens sida. Jules Favre höll i mötet den 12 dennes ett formligt loftal öfver den afgångne finansministerns utmärkta egenskaper. Äfven dAndelarre åtnjuter mycken uppmärksamhet från vensterns sida. Man har lagt märke till, att hans namn stod främst på förteckningen öfver dem, som röstade emot Olliviers förslag om ajourneringen. I lagstiftande församlingens möte i Onsdags föreslog Ollivier, som redan är meddeladt, församlingens ajournering tills Thorsdagen efter folkomröstningen. Regeringen, sade Ollivier, hade två skäl härtill; ty för det första måste ministrarne i senaten öfvervara förbandlingarne angående senatsconsultum, och för det andra vore det önskvärdt, att de flesta deputerade vore tillstädes i valkretsarne under omröstningen. Jules Favre angrep genast detta förslag, yttrande, det de deputerades närvaro i lagstiftande församlingen under en så vigtig tidpunkt vore långt önskvärdare, än i deras valkretsar. En sådan ajournering vore liktydig med de deputerades abdikation. Hela kabinettets verksamhet — sade Favre — hade endast varit att framkalla en ofruktbar rörelse. Ollivier svarade: Ministeren ställer sina handlingar under lagstiftande församlingens bedömande. Den har ständigt arbetat på att hätda aktningen för den offentliga ordningen och myndigheten; folkomröstningen åsyftar just att befästa fred och ordning. De nuvarande ministrarne ha alltid visat en öppen och ärlig hållning; de uppmana hvar och en att bevisa, det de svikit sina löften. Under de sednaste tre månaderna har en fullständig förändring af författningen i liberal riktning skett. Ninistrarne ha troget tjenat frihetens sak, men ha aldrig skiljt fribetens sak från kejsardömet, Vi åtaga oss det fulla ansvaret för våra handlingar. andet och historien skola fälla domen öfver oss! Ajourneringen beslöts mod 194 röster mot 62, hvilket bevisar, att en del medlemmar af den förra venstra oentern nu röstade med venstern. Den 14 dennes hade representanterna för den radikala och demokratiska pressen ett möte hos deputeraden Cremieux. Man 1 4) 111 Il yi dåd