Och så aflägsnade sig mannen med längsamma steg frän marskens boning. Deruppe möttes marsken af en ny öfverraskning. En af hans egna svenner hade kommit norrifrån med bud från Nils Bosson, hvilken kort efter återkomsten från Nyköping, så fort marsken fått kännedom om, att stämplingar fortfarande förehades mot honom, blifvit i hans ärende skickad upp åt Dalarne till hans fogdar att meddela dem hvad som var at nöden för att bibehålla lugnet i denna landsända och förekomma de försök till uppvigling, som utan tvifvel ånyo skulle göras. De bud, som svennen medfört, voro gynnsamma. Marsken kunde fullt lita på sina fogdars vaksamhet och för det närvarande hade allmogen honom sjelf i så lifligt minne och han hade gjort ett så fördelaktigt intryck på dem, att drotsen utan tvifvel skulle få mycket att göra för att åter sätta dem i rörelse. Men svennen medförde äfven ett bref, som han fått, då ban red förbi en enstaka gård ej långt från Altuna kyrka, Brefvet innehöll blott följande: , din fiende befinner sig på Räfvelstad. Skicxa dit en pålitlig man med några svenner, och jag gifver dig din fiende i dina händer! B. P. — Marsken vände pergamentsremsan på båda sidor och undersökte den noga, men der fans intet mera. Han sporde tterligare svennen, hvem som hade lemnat honom Profvet, men svaret upplyste intet. Det var en bonde, som kommit fram ur skogen från den lilla stugan och som frågat, om svennen visste till, huruvida någon af marskens svenner skulle draga fram den leden, och då svennen svarat, att han sjelf var en marskens sven, hade bonden lemnat brefvet och försvunnit. Marsken lät svennen aflägsna sig, sedan han lemnat dessa upplysningar, hvarpå han slöt sig inne i sitt rum utan att vilja samtala med någon, icke ens med sina närmaste och mest kära fränder såsom Thure Stensson eller Thord Carlsson. (Forts.)