Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1870, sida 1

Jag. . huru kommer du på den tanken, Rodenberg? ...eller huru vet du då, att det är herr Nils? — Han har sjelf sagt mig det, om icke rent ut, så har han dock talat och handlat och dragit nytta af det, som om han sagt det och verkligen räddat mitt lif! Mannen berättade omständligt tilldragelsen i Stockholm, dagen efter hans ankomst till staden, och huru han blifvit räddad undan den rasande folkmassan af en riddare, hvars anletsdrag han i sitt dåvarande tillstånd blott helt flygtigt kunde urskilja. En af herr Nils Stenssons svenner hade öfvertygat honom om, att det var hans herre, och herr Nils sjelf hade icke motsagt svennens uppgift, ehuru han visat sig liksom förvirrad, då Rodenberg talat med honom derom och velat lätta sitt tacksamma hjerta. Marsken lyssnade med uppmärksamhet till mannens tal, och när han slutat, lade han handen på hans skuldra och sade: — Spörj ännu en gång herr Nils till, min gode man. Säger han: ja, så tro, att han är din räddare . .. Säger han åter icke ja, så kom till mig, och jag skall lemna dig godt besked. — Herre! — utropade Rodenberg och knäppte tillsammans sina händer — herre, det är... Men marsken gick med häftiga steg sin väg, och Rodenberg såg porten stängas bakom honom. Han skyndade dit. En sven svarade, att ingen finge slippa in. Rodenberg stod der länge, och allt tydligare framflöto marskens vackra anletsdrag som de, hvilka tillhörde den dunkla bilden af hans räddare den förfärliga qvällen på Själagårdsgatan i Stockholm. — Ja, jag vill spörja herr Nils! — utropade han slutligen med fast uppsyn — jag vill spörja honom och han skall, han måste gifva mig ett bestämdt svar, och sedan ...sedan skola marskens portar öppnas för mig.