och erhöll dagen derefter af en annan byggmästare hela hyressumman till den 1 Apil. Sedar erhöll han dels till låns, dels till skänks, sängar madrasser och kuddar. Täcken och lakan bestodos ej, ,rummen voro varma. Der fingo de bada i ett stort bykkar och deras gamla kläder brändes upp. Men nu gällde det att skaffa dem arbete. En yngling visade honom till en s. k.,,tändarefabrik. Han gick upp och framlade saken för fabrikörerne, som afhörde honom med rörelse, en af dem sade med tårar: ,,För detta få vi göra allt hvad vi kunna, att de må få arbete här. J—n gick till flera snickareverkstäder och fick löfte om hyfvelspån för intet. Dessa fingo de bära hem till herberget, och hvar och en fick tillverka så mycket han förmådde. På detta sätt skulle de förtjena sin mat, och den som arbetat flitigast, fick derefter sin kost. En fick gå omkring och sälja, och erhöll viss profit för sitt besvär. En ättikstabrikör, som bodde i samma hus, åtog sig att mellan sina bestyr tillse karlarne flera gånger om dagen. Han och J—n vexlade om att hålla husandakt, och följde dem på torget att köpa potatis och bröd, hvilket jemte sillen, som prinsessan skänkt, utgjorde deras föda. När de särskildt utmärkt sig för flit och ordentlighet, fingo de dricka. Bränvin fingo de icke hafva, och ingen svordom låta höra; annars måste de lemna ,familjen. Detta iakttogs strängt, som vi längre fram så höra. Sjelfva kokade karlarne sin mat och diskade kärlen. Hvarje Lördag skurade de sjelfva rummen, vädrade på gården sina sängkläder, tvättade sina sängar, och badade sedan äfven sjelfva. Hvarje Söndag besökte de gudstjensten, och fingo sedan undervisning hemma eller i ynglingaföreningen. J—kn, som icke sjelf bodde tillsammans med dem, kom ofta tidigt på morgnarna att se till dem, och fann dem i all stillhet, läsande i sina testamenten och derefter muntra till arbetet. Ovana att ertara någon vänlighet, fäste de sig vid honom med synnerlig tacksamhet och så när afgudisk tillgifvenhet. Han sade: ,,De togo felt mellan Gud och mig. De prisade menniskor. En dag öfverraskades J—n af att erhålla som gåfva 100 rdr från en grosshandlare i Göteborg, som han ej kände, och som endast genom en bekant fått del af företaget, utan att J-n visste det. Detta gjorde på honom ett djupt intryck, och han kände lifligare än förut, att denna sak var honom anförtrodd af Gud, som väl kunde gifva honom medel i händerna att utföra sina planer till dessa armas förande på en bättre väg. Hans afsigt var den, att genom ordentlighet och god behandling, under inslytande af Guds ord och bönen, bereda dem till att söka och finna nyttigt arbete, och, genom! Guds nåd, väcka längtan hos dem efter frälsning. Det var icke hans mening att åt dem inrätta ett stadigvarande hem, der de skulle hafva en tilllykt som ständiga inhysesbjon. Nej, långt derfrån; den 1 April skulle hushållet upplösas, och han skulle försöka skaffa dem platser här och der, hvilket till stor del också verkligen lyckades.