bugt med sina skurkar utan med tillhjelp af rättigheten att slå ihjel dem. Jules Favre färsvarade förslaget med många vackra ord, Gambetta med entusiasm, men allt hvad de vunno var, att det remitterades till ett särskildt utskott. , Afskaffa vi dödsstraffet, sade en motståndare, ,,och fortfara vi såsom vi nu börjat, nemligen att förbättra förbrytarnes vilkor på allt upptänkligt vis, kunna mördare och förbrytare af en viss betydenhet räkna på den behagligaste framtid. Straffarbete, cellfängelse och deportation skulle snart äfven förs såsom qvarlefvor af ett barbari, som är en civiliserad epok ovärdigt. Jules Favre har blifvit en gubbe på de två år, som förflutit sedan jag sist såg honom. Det var anslaget i deputerade-kammaren, att han skulle tala, men jag visste icke rätt, om det var han eller icke han, då en man uppreste sig och gick till tribunen långsamt och framåtlutad, som om hutvudet varit honom för tungt. Då han stod på tribunen orörlig och stum, tills det blef tyst i salen, tviflade jag icke längre, men sådan han sted der med de djupt liggande ögonen, såg han ut som sin egen staty; han utgjorde ett med tribunen, liksom de figurer, hvilka äro skulpterade i de antika predikstolarne, och syntes få ett konstladt lif för att tilltala förvånade åhörare med en röst från grafven. Hvad som grep mig mest vid mannens utseende var hans blekhet. I forna dagar blef han än röd, än blek; nu var han beständigt hvit, med stora ihåliga ögon; lejonmanen hade han ännu, men den var också hvit och skakades nu at trötthet liksom för en inre storm. Vältalig var han som förr, men elden var släckt; Gambetta har tagit den i arf. Den som ouppkörligt afbrötedem begge var en man, som jag icke förut bemärkt ; jag vet icke, om han förr varit i kammaren, men nu är han bekant nog: Noubel, deputerad från en ort i södra Frankrike. Detsy dländska blodet förnekar sig sannerligen icke; han bleknar och han rodnar, och han blir grön; han gnuggar händerna som om han frös, och han pustar, som om han brunne upp. Kammarens atmosfer måste vara dödande för dylika brinnande temperamenter. Ilvarje gång något misshagade honom extra, gapskrattade han icke särdeles vältalig, eljest skulle det se illa ut för motståndarne. ,,Noubel känner ingen skonsamhet, sade min ledsagare, ,,den, som icke tänker såsom han, är en kanalje, den som tänker såsom han är en halfgud. alla, som äro mindre kokande än hän, äro eunucker. Utom kammaren är denne våldsamme lille man from som ett lam; hans älsklingsnöje är att spela domino.