Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1870, sida 2

Article Image
lem att afhålla sig från hvarje inverkan på den allmänna meningen, men att dermot motarbeta den manöver, som bestod uti att hindra folket ifrån att afhålla sig rån omröstningen. Ollivier slutade såunda: Det är våra embetsmäns pligt att utveckla det största nit och den outtröttligaste verksamhet för ut göra begripligt för medborgarne, att det är leras pligt att gå till valurnan och uttala sin åsigt. Vi skola aldrig tillåta, att regeringen och adminitrationen stå med korslagda armar och slö likgilighet gentemot ett system, som vore organiseradt för att afhålla från omröstningen. Vi skulle svika vår pligt, om vi handlade annorlunda; i hvarje fall saller hela ansvaret på oss, och icke på de agenter, af hvilka vi betjena oss .. Picard framhöll, att en sådan indirekt inverkan på de röstande skulle göra folkomröstningen till en ,,ovärdig komedi! I denna ton fortsattes ordvexlingen ännu en stund med mycken häftighet. IIvad som framgår temligen tydligt af denna diskussion, är, act venstern vill upptaga striden mot regeringen på folkomröstningens arena och med alla till dess disposition stående medel söka förmå befolkningen att icke rösta. Vensterns medlemmar hade i Söndags och Måndags möten hos Jules Favre för att diskutera denna fråga. På en del tidningars redaktionsbyråer ha representanterna för den demokratiska pressen hållit möten af samma anledning. Det talas till och med om att kalla alla demokratiska provinsredaktörer till Paris för att med dem öfverenskomma om en gemensam operationsplan. Frankrike går således till mötes en ny period af stormiga politiska agitationer. Det synes ännu vara ovisst, huruvida ministerkrisen skall komma att inskränka ig till Buaffets afgång. Darus ställning er vara mycket vacklande. Det heter, att vicepresidenten i conseil Vetat, Parieu, skall efterträda Buffet. NMed anledning af Buffets afgång ur ministeren och den derigenom inträdda situationen, skrifves till, Kölnische Zeitung srån Paris den 9 dennes: ,Ollivier, som öfverenskommit med Talhouet och Segris att hålla ut, så länge någon möjlighet sinnes att utföra det började reformverket, handlar som en beräknande statsman, då han låter det ske, som icke står till att ändra; men hans ställning skall bli ofautligt försvårad, om ban framdeles skulle bli tvungen att arbeta tillsammans med personer, för hvilka intet annat är heligt än nådens leenden, det lysande skenet och den ögonblickliga framgången. En period af det oförutsedda, det oberäkneliga och af misstroende skall ånyo inträda, så snart sådana personer som Magne, Fremy, Ronher, Lagueronniere och Lavalette på nytt framträda. Situationen är betänklig, och har blitvit så dyster, att man från alla håll hör orden: Rånker. slugt beräknade ränker! Det är riktigt, hvad ,, France säger: Ett sådant kabinett är af nöden, som vet, hvart det vill leda landet, och som förenar handling med vilja! Men om Ollivier både ofvanoch nedifrån, både från höger och venster röner motstånd och ovilja; om man i dag vill så och i morgon så, huru skall det då bli möjligt att intaga en fast ställning och att åstadkomma en homogen regering? Emellertid ha vi många gånger upprepat, att kejsaren — om äfven under någon tid ställd under andras inflytande — slutligen dock företager det, som synes vara af nöden för landets fred och välgång; och så kan man väl n nu hoppas, att motståndarne till reform-ministeren missräknat sig. — Emellertid ha dock redan tre månader förflutit, och ännu återstår allt att göra för , verkets krönande. Lagstiftande församlingen kommer ej af fläcken, men med vetot mot dess upplösning och med obenägenheten för lagen till valreform började kejsareus opposition; så som så många gånger förut, bedömde Ollivier från början förhållandena med säker blick, men blef af omständigheterna tvingad att lovera! Polisen hade den 10 dennes vidtagit åtskilliga säkerhetsåtgärder mot den då rysligt tillämnade allmänna striken. Till dessa åtgärder hade man isynnerhet blifvit föranledd deraf, att flera större fabriksegare yttrat farhågor för den sinnesstämning, som gaf sig tillkänna hos en del af deras arbetare. Plakater, uppmanande till arbetsinställning, hade på flera ställen förekommit; ett af dem lydde sålunda: Raspail är mycket sjuk. Flourens är i landsilykt. Vår deputerade Rochefort är häktad. Lyden den lösen, som nu är uppslagen på murarne i förstäderna. Hela Frankrike måste inställa arbetet, ty vi ha inga deputerade. Venstern är rikligt betald, för att den icke skall yttra sig. Detta är så klart som dagen. Folk! Låtom oss resa oss för att förjaga alla dessa blodiglar! Den 8 dennes började rättegången mot de i Creuzot häktade arbetarne, hvilkas antal uppgick till 26. Då kejsaren i Fredags höll truppmönstring på tuileriegården, hade en uselt klädd man trängt sig in och störtade mot kejsaren med ropet: ,, Till Cayenne med honom! Till Cayenne! Polisen fasttog honom genast och förde honom till en nära iggande station, der man fick reda på, att mannen hette Lezurier, samt att han nade på sig bankanvisningar till ett belopp af 30,000 francs och en dolk. I hans mycket tarfliga bostad vid Rue Rollin fanns vid den skedda visitationen ett helt upplag af sablar, revolvers, karbiner, dolkar, m. m., samt i en hemlig gömma 60,000 francs i guld. På frågan, hvaröre han rusat mot kejsaren för att för

14 april 1870, sida 2

Thumbnail