UTRIKES. TYSKLAND. Den sednaste ministerförändringen i Wirtemberg har endast bidragit till att tterligare befista regeringens beroende af roussen; helt annorlunda börja förbållandena att gestalta sig i Bayern, der oppositionen mot militärbördorna och följderna af den preussiska a ianstraktaten äro i ständigt tilltagande. Från Minchen skrifves den 6 dennes: Situationen blir mer och mer betänklig. Ehuru fve Brays utnämning till utrikesminister sades e skola blifva någon systemförändring, gå dock na deraf längt utöfver en personaltörändring. rän säker kölla erfar man, att grefve Bray vill va armeens nuvarande organisation och deilift införa milissystemet. Ministern har yttrat: -Vi måste spara, intet annat än spara! I detta yttrande af ministern ligger nyckeln till hela situationen. Under dessa omständigheter betraktas krigsministern Vranvkhs ställning som ohållbar. Troligen ekall han oförtölvadt inlemna sin afskedsausökan, enär han icke ville räcka handen till upphäfvandet af en armsorganisation, som man just nu blifvit färdig med. Som kans eventuclle efterträdare nämnes general Maillinger. I andra korrespondenser från Bayern till preussiska tidningar förutsäges, att en systemförändring af detta slag skule på skynda undergången af Bayerns sjelfständighet. ÖSTERRIKE. Riksrådets deputeradekammare har den 9 dennes hållit sitt slutmöte, vid hvilket endast 74 medlemmar voro närvarande. Af deputeraden Gross och hans liktänkande förelades ett förslag till en adress till kejsaren, der det heter: Skall Österrike fortfara att blifva en monarkisk stat; all det framdeles vara en europei makt, så är det icke nog med, att dess beståndsdelar losligen sammanhällas af en konfederation. I enbet och frihet ligger wsterrikes makt; i : delarne skulle lätt blifva ett byte för våra fiender, om ett federalistiskt regeringssystem infördes. Vår patriotism skulle icke tillåta oss att lemna untöd åt en regering, som lemnade den nuvarande författningens rättsgrunder och förlägger lagstittningens och styrelsens tyngdpunkt till landtdagarne, att riksrådsrepresentationens område och myndighet derigenom väsendtligen inskränkes. Vi mäste motsätta oss sträfvanden, som skulle framkalla nya politiska grupper med åsidosättande af de särskildta ländernas och konungarikeuas bestående sjelfständighet. Vårt mål är de likaberättigade österrikiska folkstammarnes broderliga samverkan, men ingalunda den ena stammens öfälde öfver de andra. Vi vilja derför alldrig gifva vårt samtycke till regeringsåtgärder eller sörsattnings ndringar, hvarigenom den ena solkstammens kulturintressen gifvas till pris för påtryckning från de andra nationaliteternas sida.,, Adressen blef efter en kort debatt ställd under omröstning. Deputeraden Kotz (från Böbmen) anmärkte, det deputeradekammaren icke kände , kvonans afsigter, samt att det förekom honom oändamålsenligt att ,ingripa i kronans aktion. Deputeraden Andrievic (Bukovina) förklarade, att hans landsmän visserligen önskade en riksenhet, men att de fordrade större sjelfständighet för de särskildta länderna. Begge de nämnde deputeradena och två andra medlemmar (från Bukovina) röstade mot adressen; de öfriga 70 undertecknade den och valde en deputation för dess öf verlemnande till kejsaren. I ett telegram från Wien af den 12 dennes heter det: Det nya kabinettef kommer att sammansättas på följande sätt: Potocki ministerpresident och jord bruksminister, Taaffe inrikesoch krigs minister, Tschobesschnigg justitie-doel kultusminister, Distler sinansoch Depre tis handelsminister.