statens rätt gällande, och han ansåg d då både olämpligt och onödigt att anstäl förfrågningar om i hvad mån detta skul 8. kunna lyckas. De båda ministrarnes mening biträdde af grefve Henning Ilamilton, som äfve hyste farhågor att den föreslagna åtgärde sskulle väcka ond blod i England och mer sligt återverka på den välvilja, som vår sobligationer för närvarande röna på Lon dons börs. Slutligen ställde sig på samm sida äfven grefve C. G. Mörner, som be gagnade tillfället att gifva regeringen nå dgra sidohugg för det i hans tanka alltfö lättvindiga sätt hvarpå regeringen gått til väga med hänsyn till Gellivarabolaget. Ni finner häraf, att såväl ordförande bland riksgäldsfullmiäktige, hvilka skull fullgöra beslutet, som statministern för ut rikesärendena, genom hvars handling åt gärden skulle vidtagas, voro afgjordt emo densamma. Den beslöts likväl af Först kammaren med så stor enhällighet, att de ej ens itrågakom att begära votering. Det är denna omständighet, som icke sakna sin märklighet, i betraktande af den stora obenägenbet som ministrarne, och isynnerhet utrikesministern visade emot åtgärden. fl Det var förnämligast hrr Wallenberg och uern, som med kraft förordade densam, ma, och dessa erfarna finansoch affärsmän hyste alldeles ingen farhåga för att svenska statsobligationernas anscende eller svenska statens kredit i allmänhet skulle slida af att staten stode på sin rätt, der den vore klar och ostridig. Hr Wallenberg fästade uppmärksamheten på att bolaget, om hvilket fråga var, visserligen hade begränsad ansvarighet, men att ansvarigheten likväl sträckte sig så långt som det tecknade beloppet, så att, då Jetta icke blifvit till fullo inbetaldt, talan verkligen kan föras mot bolagsmännen. IIr Wårn anmärkte dessutom, att frågan huruvida någon åtgärd mot bolaget och bolagsmännen skulle vidtagas, komme att bero dels derpå huruvida det anses att något genom ett sådant steg kan vinnas, dels på den omständigheten om det befunnes vara med billighet öfverensstämmande. Särskildt betonade hr Worn, att ett vigtigt skäl att i detta fall bevaka statens rätt låge deri, att i annat fall hos riksdagen skulle alstras en stor obenägenhet mot att inlåta här vilja inläta sig på företag, enär man ansåge sig stå fullkomligt rättslös i förhällande till dem. Detta är utan tvifvel en särdeles vigtig sida af saken och just ur denna synpunkt vore det synnerligen önskvärdt om staten kunde ivdrifva sin fordran hos Gellivarabolaget. En maning innefattar i alla händelser hela denna historia till största varsamhet vid aftal med främmande bolag röraude företag här i landet. Man finner -af densamma, att äfven i ett fall, der saken är så klar och oomtvistelig, som händelsen var med förhållandet mellan svenska staten och Gellivarabolaget visar sig en stor benägenhet att vältra ansvaret för ett misslyckande och för de deraf härflytande förlusterna på svenska staten. Vid meddelandet af koncessioner åt utländningar på jernvägar och andra dylika töretag här i landet kan derföre icke nog försigtighet iakttagas och framförallt bör omsorg egnas deråt, att sådana företag icke må kunna på fremmande börser framträda under någon skylt, som ss ser anledning förmoda, hos dem som ej känna förhållandena närmare, att företasen öro statens. Med afseende å de för-Ij igtighetsmätt, hvilka vidtogos vid uppe elserna med (iellivarabolaget, sökte vis erligen hr Lagerstråle, som var civilmiister på den tid då bolaget bildades och här inledde sina transaktioner, att ilagalligga, det regeringen ingalunda gått å raskt och bekymmerslöst till väga, som srefve Mörner hade antydt, ty förfrågninsar hade blifvit gjorda i England röranle bolagets och bolagsmännens beskaftenet, och försäkringar hade erhållits från eneralkonsuln i London, att flere bland le som tecknat sig såsom delegare i bo aget voro kända att ega så stor förmö enhet, att de hvar för sig vore vederh iga för hela den summa, om hvilken här ar fråga. Men om än regeringen i detta. il således skulle ha sett sig någorlunda! öre — ehuru resultatet visat att man icke eredt staten fullt betryggande garantier ör uppfyllande af bolagets förbindelser, aknas dock, tror jag, icke allt skäl till en mening, att man i sina afial med fremrande bolag icke går så försigtigt och mtänksamt tillväga härstädes som i ansig med några utländska bolag, som kunde! te bl m de he m sa m en N ra länder. Koncessjonen på Frövi-Idikabanan, t. ex., lemnar i min tanke åtkilligt öfrigt att önska med hänsyn till etaljstipulationerna, och det kan dessutom äl sättas i fråga om det var välbetänkt tt meddela koncession på en bana, som tgör blott en del af den sträckning, som orde utföras om bergverksrörelsen skall f densamma vinna åsyftadt gagn. Ni har utan tvifvel anmärkt, att Andra ammaren återförvisat till statsutskottet ågan om decharge för riksgäldsfullmäkge, af den anledning, att utskottet icke trat sig rörande behandlingen af 1865 s låneaffär, mot hvilken anmärkningar ifvit framställda af en reservant bland atsrevisorerna. Det är fullmäktiges förenta släpphändthet vid afräkningen med neöfvertagarne, hvarom fråga är. Ni rde erinra Eder, att man hade lyckats t rvadan wid förkdan IA... 3 lå ha al de tel de on mi all 1—