Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 1

del köpmän verkligen infunno sig på börsen hvarje dag på ett bestämdt klockslag, men efter ett halft års förlopp stod börssalen åter lika tom som förut. Så skall det förmodligen gå äfven denna gång med framtvingade möten. Man ser också, att det t. ex. i Paris blifvit alldeles omodernt, att de största affärsmännen, hvilkas närvaro naturligtvis skulle vara af största betydelse, längre infinna sig på börsen på en bestimd tid. — Härpå svaras, att denna gång är det, tillfölje af stadens oupphörligt tilltagande affärslif, ett djupare behof än någonsin af ett utveckladt börslif samt större sammanhållning och enighet i denna punkt mellan de stora affärsminnen in någonsin tillförene. En, mål da i början trängre, krets af större affärsmän sluter sig fast tillsamman och intinner sig hvarje dag; när man då vet, att dessa män äro dagligen säkert att trälla på sen vid en bestämd tid, skall man vi sig att alltid söka dem der, i stället för att måhända förgäfves söka dem på deras kontor, och småningom skall sålunda utvecklas hvad man önskar — ett för alla parter nyttigt börslif, i det att det blir ett behof för alla utan undantag att dagigen infinna sig på börsen. En af våra tidningar framhåller ett yterst lustigt hinder mot börslifvet hos der det likväl alltid, mera än på s annat ställe i verlden, ropas på frihet och jemlikhet. Vi syfta, heter det, ,på det inom Kristianias handelskår skarpt utpreglade kastväsendet, som uppdrager en bestämd gränslinie mellan stora, medelstora och små (). En sådan åtskilnad måste inom hvarje samhälle ega rum i mångaldiga förhållanden, och det skall ega rum så länge verlden existerar: förmögenheten är en makt, och den som icke eger denna makt, böjer sig för den som har den. Men denna klassisikation har i våra förhållanden tagit en högst otillbörlig öfverhand och gör sig starkt gällande i affärslifvet. Man bör dock ihågkomma, att hvarje man, vare sig att han handlar med penningar, råämnen eller af honom sjelf törädlade artiklar, på börsen endast är en ringsidkare, som söker andra näringsidkare, med hvilka han kan göra affärer, och med denna gemensamma anknytningspunkt stå alla de börsbesökande på samma fot: den som vill förneka denna sanning, har intet att göra på börsen. Förra gången då man ville försöka att väcka börslifvet hos oss, var kastväsendet den sten, mot hvilken saken ramlade omkull, och det skall bli det äfven denna gång, om man ej söker upphäfva detsamma så länge börstiden pågår. IIvarje opartisk iakttagare måste småle vid anblicken af en börssamling i Kristiania. Börssalen är genom ett stort tomrum delad i tvenne delar; på ena sidan af detta rum befinner sig enhvar, sam antingen intager en framstående ställning inom vår handelsverld, eller vill komma folk att tro det genom att intaga denna plats. På den andra sidan finnas de, som verkligen äro små köpmän eller blygsamma personer, som ej vilja sticka sig fram. I bakgrunden af dessa finnas personer, som genera sig till den grad, att de ej våga att komma fram. Vi veta ej, hvilketdera som är mest absurdt, antingen denna ordning i och för sig, eller den tron, att man skall kunr göra affärer under en sådan ordning, hv ken har till följd, att hvarje inträdande befinner sig som en ung dam, hvilken gör sin debut i en balsal(!) Så mycket måste vara ögonskenligt, att kastväsendet, infördt på kristianias börs, skall vara ett ständigt hinder mot ett verkligt börslif. Dessa naiva yttranden kan man helt säkert tillämpa på hvarje handelsstånd i verlden och t. ex. icke mindst på Göteborgs stora grossörer, hvilka lefva som furstar och bete sig som furstar, men hvilka utan tvifvel också för smårolk äro otillgängliga som furstar). Men icke desto mivdre drifvas affärerna med dem ganska ätt. I befraktningssaken befinner sig allt in statu quo. Enstaka redare på vestlandes äro erbjudna 47 s. 6 d. Nederbotten-London och fundera på att antaga detta anbud, men sjömansjöreningarne varna deremot och tillråda fasthållande vid 50. Ilufvudbefraktningsbyrån i Tönsberg ,,uppmsanar på det krafstigaste skeppsredarne att ej underhandla om frakter med garantisterna i London och Stockholm, då dessa naturligtvis afhälla frakterna från hvarje stigande!. En svensk skeppsredare är framme i Norsk Handelstidende med ett skarpt anfall mot mäklarne, och för att grundligt kunna bortrycka detta slags parasiter från en så vigtig affärsgren som fraktfarten samt återupprätta den redlighet och den heder inom mäklareståndet, som detsamma enligt sin natur bör ega, konkluderar han sälunda i ett vidlystigt motiveradt förslag: , Att norska, svenska och danska rederier på lämpligt sätt inbjuda till deltagande i upprättandet af en skeppamäklareaflär, ställd på aktier, med bufvudkontor i en af södra Norges betydligaste sjöstäder samt med filialkontor, till en början i London, Havre de Grace, Nieuwediep samt en eller två svenska bamnar vid Bottniska vikenk. Konungens oväntade ankomst hit tredje dagen påsk, flera veckor före Jen blida årstidens ingång, väcker mycken uppmärksamhet, och våra politici ha brådtom med att anföra skälen härtill. Man stannar då dels vid unionskomitens arbete, som för närvarande utförligt offentligen behandlas utaf en af komitöns medlemmar, professor Aschehoug, i det man tror, att H:s Majestät kunde önska att personligen konferera med flera af våra ansedda min om, huru regeringen bäst skall taga itu med denna delikata sak; dels säges meningsskiljaktighet herrska mellan chefen för armådepartementet, statsrådet Irgens, och andra medlemmar af statsrådet rörande vissa militära saker, hvari konungen skall vara skiljedomare. Det enda säkra man ver är, att H:s Maj:t nu kommer att utnämna en ny chef för ingeniörbrigaden, då statsrådet Irgens förbehållit sig densamma såsom reträttpost, ifall han 2:ne år efter sitt inträde i konungens råd ej vore belåten der. Posga Ina År öpA HAMAR I ÅAS A