Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1870, sida 2

regementen och kårer, böra till roteradt infanteri förvandlas-, tillstyrkte: ,at riksdagen måtte hos Kongl. M framställring derom, att rusthållarne vid de at sutna rusthållsregementena och kårerna måtte er bjudas förlängning af nu gällande vakanskontrakter till 1873 ärs slut; samt att, för den händelse rusthållarne skulle vägra att på sådant erbjudande ingå, Kongl. Muj:t täcktes låta rotera dem till infanteri och till statsverket indraga de til rustningens upprätthållande anslagna rustningsoch augmentsräntor. Då detta ärende förekom i Andra kammaren, den 27 April 1569, uppträdde den bekante riksdagsmannen från Östergötland hr C. A. Larsson på det ifrigaste emot sednare momentet i utskottets förslag, under yrkande, att statsmakterna vä kunde befalla de afsutna rusthållsregementena att sitta upp, men icke rotera rusthällen till infanteri. Här vore, förklade tal:n, ett kontraheradt förhållande, son-. icke kunde rättsligen rubbas utan med båda parternas bifall. Denna åsigt beztreds dock bland andra af statsrådet Berg, hvarjemte Sven Nilsson från Skå ne anmärkte, att det stode rusthållarne fritt att förlänga sina vakanskontrakter till 1873, och då vore ju ingen fara skedd Den långa och lifliga debatten slöts dermed, att kammaren antog utskottets förslag med 80 ja mot 70 nej. en utgång. dervid tydligen sakens rättsliga sida ickt blifvit behörigt beaktad. Det var också i harmen härötver, som östgötarne seder mera satte sig emot en sednare punkt i utskottets betänkande, som tillstyrkte en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran om utarbetande af ett förslag till indelningsverkets aflösning och försvarsverket: grundande på allmän värnepligt. I Första kammaren opponerade sig endast frib:e Stael von Ilolstein mot ålä gandet för rusthällen att rotera, och för slaget antogs der utan votering. Nä s Kongl. Maj:t för några vec t kungörelse, som hotar de rusthållare, hvilka ej vilja gå in på vakansafgifternas erläggande intill 1873. med rotering. så hollar denna åtgärd på riksdagens beslut. Det är härom vi velat upplysa den högt aktade insändare från landsorten, som Mif ligt opponerat sig mot denna regeringshandling. För egen del äro vi ytterst tveksamma rörande den lagliga befogenheter af riksdagens beslut och Kongl. Maj:ts derpå grundade kungörelse, enär här, enligt vårt förmenande, föreligger ett kontraheradt förhållande, hvilket ej kunnat rubbas utan båda parternas medgifvande, såsom fallet i ännu högre grad är med roteringen. Likväl hafva framstående rättslärde uppträdt mot denna uppfattning. och då vi icke hafva några kronojurister, som kunna slita en sådan tvist mellan staten och enskilde, finna vi ej någon annan utväg att komma till rätta med saken, än att rusthållarne nu, utan motstånd, förnya sina vakanskontrakter, begagnande mellantiden till 1873 att erhålla en opartisk och sakkunnig rättslig utredning af denna invecklade fråga. En annan utväg kunde ligga deruti, att någon rusthållare, understödd af de öfriga, vägrade att ingå på vakansafgiften, peotesterande på samma gång mot roteringer, men erbjudande sig att rusta. Kronan blefve då kärande och rusthållaren svarande, hvarigenom saken komme att genomgå alla våra domstolsinstanser. Sannolikt komme rusthållaren att förlora, men frågan erhölle en nyttig och nödvändig utredning, såvida svaranden kan erhålla ett tättegångsbiträde, som är tillräckligt skickligt och sakkunnigt att utföra en sådan talan. Det går, enligt vårt sörmenande, icke an att lemna rättsfrågan på det ovissa, hvarigenom tusental at roteoch rusthällare anse sig kränktai sin häfdvunna kontraherade rätt, hvilken derderjemte, under tidernas lopp, utöfvat ett stort inflytande på hemmanens värden. nevinlningsutskoffets uflåtanda rå