Norge. Rörande planerna att bortvotera den bekante författaren Björnstjerne-Björnson från ordförandeskapet i studentföreningen skrifves i ett bref till D. A. följande: Det var Björnsons motståndares afsigt att låta honom undergå den förödmjukelsen att blifva afsatt från ordförandeskapet i studentföreningen, hvaraf skulle framgå, att han etter tre månaders förlopp hade helt och hållet förspillt studenternas förtroende. En tryckt broschyr blef till och med kringsänd med uppmaning till stadens alla äldre akademici att på valaftonen infinna sig i studenttöreningen för att störta Björnson, , hvilken blott som demagog finner behag i att tillhöra studentföreningen och söker organisera de unga studenterna som en kår af politiska tennsoldater. Uppmaningen cirkulerade genom alla embetsverk och fann anklang öfver allt, och icke mindre än 600 akademiska medborgare at alla åldrar infunno sig på utsatt tid. Debatterna fördes med lif från kl. d till kl. 2 på natten, och våra mest begåtvade män deltogo deri. För att icke splittra rösterna uppstäldes genast en ung advokat som motkandidat, och anmodades Björnson, som med vanlig Dravur stälde sig på talarestolen för att leda förhandlingarna, att lemna denna funktion åt en annan, enar afsigten vore att motsätta sig hans återval; hvarpå Björnson svarade med mycken pathos: örr än man voterat ned mig, viker jag icke rån min plats. Sedan flere, isynnerhet af de äldre, hade framstält sina åsigter, som ofvan är anhufvudsakligen hemtade från hans politiska mhet, hans ställning som ,Folkebladets redaktör och hans i teaterverlden utkastade brandfacklor, voro deremot de som förde de yngres talan af den meningen, att man borde fästa väsendtligt afseende vid den lyftning, som studenternas samlit bade fått under hans ledning; och framhölls det flera gånger ettertryckligt, att studenterna ingalunda gjorde sig solidariska med Björnsons verksamhet utom föreningen, såsom redaktör och politiker, om de nu återvalde honom till den post, som han till deras stora belåtenhet hade beklädt under det sednaste qvartalet. Björnson hade aldrig sökt att uppträda som politiker inom studentföreningen eller velat göra , politiska tennsoldater aj studenterna. Man fann det för öfrigt föga på sin plats att personer, som eljest aldrig gittat infinna sig vid föreningens sammankomster för att se de lif och den trefnad, som Björnson der hade framkallat, nu beredt sig tillträde för att på grund a! lösa och elaka rykten fälla en förkastelsedom öfver honom. — Klockan 2 på natten utvisade der med mycken spänning motsedda voteringen, at Björnson hade blifvit återvald med 19 rösters öf vervigt. De yngre vunno således seger, och de äldre, af hvilka icke mindre än 92 låtit ånyo in skrifva sig i föreningen för att få deltaga i afto nens debatter, hade till de förres stora glädje här för måst lemna en kontribution för 3 månader a tillsammans omkring 150 spdlr till föreningen; kassa, som naturligtvis behöfver allt hvad hor kan få. I samma blad läses: ,I dessa dagar har äfven en annan sak, och de: af långt djupare betydelse än den ofvannämnda kommit på tapeten, nemligen unionskomitens ar bete, hvilket i sanning kunde förtjena större upp märksamhet, än det hittills tyckts röna. Men sa ken är den, att man under de närvarande politi ska förbållandena i vårt land, hvilka otvifvelaktig skola leda derhän, att den stora, halfbildade bonde majoriteten kommer att dominera på nästa stor thiog, ej hyser ringaste hopp om förslagets fram gång. Universitetsprosessorn i juridik och leda moten af unionskomitn hr Aschehoug har nemli gen i ,,Morgenbladet begynt en serie uppsatser som straxt i början angifver sig vara en veder läggning af regeringsadvokaten Dunkers bekant broschyr emot bemälda komite-arbete. Man tyc ker, att det just icke var för tidigt att en elle annan af unionskomittns medlemmar uppträdd mot vår förnämste jurists talentfulla, men i mång delar spetsfundiga angrepp, hvilket såg dagen re dan kort efter det unionskomiten hade afslutat si verksamhet; men jag tror för resten icke att dett gjort hvarken af eller till med afseende på opi nionen om sjelfva saken, lika litet som hr Asche hougs förträffliga arbete, som alltigenom bär prä geln af den största samvetsgrannhet och djupast