111) VALV UJ LLA VILA anRtUIsTAIH 111911111bHA7 J4Å ja bända, under inflytandet af en verkligt god upp-ir fostran, till en prydnad för sitt kön. Hon har synbarligen ett godt hufvud och snabb sattningsgåfva n och företer vissa drag i sitt skaplynne, som med sy någon vård och handledning skulle kunnat utveckla y sig till god energi, karakterssasthet och hederskänsla. De detaljer, som under rättegångsafdel-d ningen meddelas, visa, hurudant föräldrahemmet !g varit, hvilken skola och hvilka föredömen hon der ih till följd af fadrens under det druckna tillståndet hårda och vilda lynne kunnat ega. Endast tre veckor bar hon åtnjutit någon undervisning i en s skola, och det vittnar fördelaktigt om hennes naturliga intelligens, att hon på egen hand lärt sig 1 skritva och tillegnat sig så stor formel skicklighet ss li att uttrycka sig. Hon yttrar sig nemligen mye-e 8 1 e f ket regelbundet och ofta i uttryck, som icke till-s höra hvardagsutan endast skriftspråket. Detta häntyder på ganska mycken läsning och ett visst slag af bildning. Beklagligtvis har icke denna varit af äkta och redbar art. Förmodligen har e hennes lektyr uteslutande bestått af en massa ro-r 8 1 maner, som förderfvat hennes fantasi, höjt hennes s anspråk på lifvet och ingifvit henne ringaktning 1 för hennes omgifning och de ,,prosaiska förhäl-Jo landen, i hvilka hon lefde, samt bibragt henne j)h smak för äfventyrligheter. — — Det synes oss, som borde menniskovännerna icke I f skygga tillbaka för att sätta sig in i denna saks iff alla detaljer, huru vidriga och atskräckande de än j 1 kunna vara. De kunna skänka många lärdomar h i afseende på de värsta rötfläckarne inom paupe-o rismen i hufvudstaden och möjligen lemna nya so anvisningar derom, af hvilken vigt det är att egna sf. tillsyn åt de försummade barnen i olyckliga sör-si aldrahem; allt hvad som med insigt och allvar gös. res i den riktningen är välsignelsebringande, icke d blott för de sålunda vårdade och räddade individerna, utan äfven för samhället, som med sorgla måste erkänna, att den omvårdnad, som det nödd tvunget skall egna de brottsliga och förlorade, är p lika betungande som föga fruktbärande. . — ISförhållanden i Östersjön. I D. A., läses: De till en half mil ut från dauska sf, kusten ända från Helsingör genom Sundet ll förbi Dragö och vidare ned emot Möen och Rägen hopade ismassor — emellan så de två sednare ställena är sammanpackad sy drifis af ända till 40 fot i höjd — hafva sö nu börjat att gifva med sig. De långvariga nordostoch ostliga vindarne hafva förorsakat, att dessa isbarrikader en lång tid hämmat sjöfarten för de inåt Östersjön 1 destinerade fartyg. Den 29 sistlidne Mars afgingo nemligen från Sundet ej mindre 1 än 20 utländska, mest engelska, ångare d för att söka bryta sig fram på några svaD gare punkter bland ismassorna. Dettasy lyckades ock, sedan de först under Fali sterbo varit nödsakade att forcera sig genom ett isflack af en half svensk mils utEh sträckning. I Östersjön, såväl öster som vester om Bornholm, fanns sedermera ej spår af is under deras vidare fortgång på f. resan. I sammanhang härmed kunna vi omvämna, att i och med dessa ängsartygs h framkomst till deras resp. destinationsort ter, har sjöfarten till Liibeck, Danzig, b Pillau och Memel nu blifvit öppnad. Den P 30 Mars öppnades sjöfarten till Nyborg i k 5 och flera andra deromkring belägna danska hamnar. — D:r O. Sandahl höll i Thorsdags af-sy ton en föreläsning om Egypten, hvilken sy åhördes af ett ganska talrikt auditorium, n hvaribland märktes enkedrottningen samtla åtskilliga framstående personer. D. Nyh.lgj anför derom: h Föreläsarens uppgift var, som bekant, att framD ställa ,,några drag ur de gamla egyptiernas kulturlif. Han hann emellertid icke denna gång till Ng sjelfva hufvudämnet för framställningen, emedan den I k knappt afmätta tiden upptogs at en inledning, t som, ehuiu särdeles intressant, måhända skulle ha d kunnat göras något kortare. IIr S., som sjelf vistats i Egypten, började med en beskrifning ötver landet, omtalade hurusom den befruktande Nilen n under ärtusendenas lopp utbredt sig ölver en allt större yta, derigenom förökande det odlingsbara området, gjorde en beräkning öfver egyptiska be-. solkningens ålder, hvilken han af säkra tecken an-JII såg kunna uppskattas till minst 20,000 år, samt 8 afgaf till sist en omständlig redogörelse för hurulk man ändtligen i början af detta århundrade, tack vare forskares ihärdighet och skarpsinne, lyckats komma underfund med sättet att tolka hicrogly-II ferna och sålunda tunnit nyckeln till den rika s. kattkammaro af forntidens historia och litteratur ig som Egyptens gamla minnesmärken innebära. Det p — h är fransmannen Champollion, som i detta afseende har den största förtjensten. Före honom arbetade l. engelsmannen Thomas Young äfvenledes med stor fi framgång i samma riktning, men hann aldrig måg let. — Typografiska föreningen. Vid denna Å förenings ordinarie sammankomst i Söndags förekommo 2 af de vigtigaste frågor som derinom beli handlats. Herrar boktryckeriegare. tillhöranded boktryckerisocieteten, hade den 26 Mars ett extra sammanträde, hvarest man ansåg att det vore af nytta för såväl principal som arbetare att hafva f ett närmare umgänge med hvarandra. Af denna d anledning uttalades den önskan (enligt referat ilB Nordisk Boktryckeritidning.) att typografiska ti föreningen skulle hos hrr boktryckare anhålla, det B desamma behagade såsom ledamöter i föreningen ingå, mot samma rättigheter som andra ledamöter. IE Vid denna frågas väckande inom föreningen upp-d stod en liflig diskussion, som meförde följande be-n slut: ,,Boktryckeriegare, om han tillhör boktryckerib societeten eller ej, eger att på samma sätt och vilkor som andra ledamöter i föreningen ingå, men kan ej väljas till styrelseledamot. Förenink gen ansåg sig ej kunna anhålla om hrr boktryckares inträde, utan skulle anbällan komma från! 2 hrr boktryckare sjelfva, — Den andra frågan var d ifrågasatt undervisning i lefvande språk, och be-P slöts att de som tecknat sig för deltagande i undervisningen skulle af styrelsen till nästa Söndag sammankallas för att utse en komits till underrisningeus igängsättande. 0 — Dödsfall. Den 3 dennes afled i Stockholm kommendörkaptenen vid flottans reservstat f J. W. Nichnau i en ålder af öfver 79 år. Den! d aflidne, som år 1808 blef underlöjtnant vid arp meens flotta och i egenskap af divisionschef gjorde samma och följande årens fälttåg i åländska och finska skärgården samt bevistade bataljerna vid I Nystad, Sundholm, Kimito, Krampe, Bäkholmen y och Sandö, erhöll 1808 tapperhetsmedaljen i guld, y deltog i 1813 års fälttåg och belägringen af Stettin samt befordrades till adjutant hos generaladjutanten för flottan, 1814 löjtnant, deltog i norska fälttåget samt återvände efter dess slut till Stockm holm, anvance till kommendörkapten och blef tj 1840 chef för sjöförsvars lepartementeis kommandot expedition. Uandsorten in venersborg. Dödsfall. Den 31 Mars k afled å Nordkärr f. d. riksdagsmannen och !