kade jag honom h try us hand, hvilket förstås af sig sjelft. Då sade Demange till mig: yVill Ni, att jag skall tala? Jag svarade honom jakande. Jag hade icke funuit Leroux tal för långt, utan tvertom, och detta isynnerhet angåer de mina antecedentia, hvilka — som jag ansåg — borde för juryn ännu fullständigare framställas. Jag kan, i det jag slutar, icke annat än ännu en gång med största virma tacka mina hedervärda förs arare för de ifriga bemödanden, hvarmed de bevisat min icke-brottslighet, och de ekola hos mig alltid finna tacksamhet och erkänsla. Jag r på Er vänskap, så att min skrifvelse i a nummer at , Figaro måtte intagas. Jag blir ete. En korrespondent till ,,Time3 påstår, att kejsar Napoleon på det bestämdaste motsätter sig, alt de orleanska prinsarne skulle få återvända till Frankrike. ENGLAND. I underhuset börjades den 28 Mars behandlingen af utskottsbetänkandet angående förslaget till arrendeoch agrarlag för Irland. Det första amendementet, angående dei provinsen Ulster gällande bestämmelserna, var nog blott en sten, som man sökte kasta i vägen för förslaget; den sköts också af underhuset helt rätt och slätt åt sidan. I irländska grefskapet Longford började den 29 Mars den af det underlägsna partiet fordrade undersökningen angående det sednaste parlamentsvalet. Undersökningen har väckt stort uppseende, emedan det katolska presterskapets valagitationer blifvit upptäckta. Enligt vittnesberättelserna ha presterna både utdelat penningar samt från predikstolarne verkat för sina syften och dundrat mot de misshagliga kandidaterna. Så hade en prest på predikstolen bedt till Gud, att ,, motståndarnes tårar icke måtte upphöra att flyta, innan helvetets lågor uttorkat dem. Ett nytt agrarmord omtalas från Killallen i grefskapet Westmeath. ITALIEN. Bland de till oppositionen hörande biskoparne i det ökumeniska konciliet har ingen ådragit sig större uppmärksamhet, än Strossmayer, biskop af Bosnien och Serbien. Med den högsta bildning förenar han en frimodighet i sina humanistiska sträfvanden och en vältalighetens kraft, som i hans hembygd förvärfvat honom allmän kärlek samt i Rom — i lika mått — beundran och hat. Hans uppträdande är så mycket märkvärdigare, som han tillhör en folkstam, hvilken många hittills räknat till de ,,råa naturfolken. Joseph Georg Strossmayer är född år 1815 af fattiga men goda föräldrar i Essck, Slavoniens hufvudstad. Gossens utmärkta själsgåfvor föranledde fadren att bestämma honom för det andliga ståndet. Han besökte gymnasiet i sin fädernestad, studerade vid seminariet i Djakovar och sednare vid universitetet i Pesth teologi och filosofi, samt förvärfvade sig der filosofiska doktorsgraden. Kärlek till vetenskapen dref honom till ytterligare studier i Wien, der han besökte den högre teologiska bildningsanstalt, som biskop Frint hade bildat, och blef teologie doktor. Som sådan öfvertog han professuren i kyrkohistoria vid seminariet i Djakovar, men blef straxt derefter kallad till Frintaneum som studiedirektör och lärare i kyrkorätt, i hvilken ställning han verkade i fyra år. Hans ovanliga själsgåfvor jemte hans sanna religiositet och renhet i seder bade emellertid väckt sådan uppmärksamhet, att han blef biskop i sin hembygd, då denna plats blef ledig. Han var då 34 år gammal, men hans installation skedde likväl först år 1856. Sedan den tiden är han biskop af Bosnien och Serbien, och i denna ställning har han med full kraft sökt vicka till lif sann gudsfruktan, kärlek till Gud och menniskor och sträfvan för civilisationen. För detta ändamål bar han användt alla medel, som stått honom till buds. Enär det för Kroatien och Slavonien ännu icke fanns någon högre läromstalt, så grundade han den sydslaviska wkademien och universitetet i Agram, i let han dertill skänkte 100,000 gulden. Åsven biblioteket der är en gäfva af honom. Det beräknas, att han för goda ändamål utsifvit 700,000 gulden; årligen låter han pål sin bekostnad uppfostra 50 å 60 gossar och ynglingar vid olika läroanstalter. I Djakolar låter han uppföra en storartad katheIral i götisk stil. Öfver allt bemödar han sig att uppmuntra de personer, som visa mlag för vetenskap och skön konst; månsa målare, bildhuggare och musici ha hoiom att tacka för, att de blitvit konstvärer, och hans välvilja synes räcka ill för hvarje ädelt sträfvande. För sin gen del lefver han mycket enkelt, men hans gifmildhot har gifvit anledning till let i hans hembygd vanliga uttrycket: Gästsri som Strossmayer. Han talar yska, franska och latin som sitt modersnål. Hans yttre är intagande. Han är if medelmåttig storlek, men en energisk zestalt med beslutsamt utseende. För sin der har han ett ungdomligt utseende, sar markerade och angenäma ansigtsdrag. ifliga och själfulla ögon och en vacker, ;sög panna. Hela hans väsende är tilllragande och ingifver förtroende. ,, Strossnayer är vår Maecenas, säger kroaten med tolthet; men han är mera och tillhör hädanefter hela kristenheten, och de ider, ör hvilka han vid konciliet kämpat, ha sifvit honom en ställning i sin kyrka, som kan leda till stora resultater för dess sestaltande. RKIET.