Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 2

Uj ER RIKSDÄÅEN. Lördagens sammanträden. Till hvad vi i går härom meddelade efter Dagl. Alleh. tillägga vi i dag söj de efter Dagbl.T I öfverensstämmelse med lagutskot:ets fö ogillade båda j r om ky stämma eller ock upphö 1 sjelfskrifvenhet såsom ordförande i den förra; af hr Bjerkander om resterande kommunalutskyiders indritning af kommunalnämnden i stället tör af kronofogde; af hr Hierta om en förklaring af det i förordningen om kommunalstyrelse i stad b liga stadgandet rörande magistrats tillsät ning, eller ock en förändring af berörde stadgande, åsyftande en inskränkning i stadsfullmäktiges befogenhet i afseende å förberörde val. Dessa beslut fattades utan föregående öfverläggning. Deremot uppstod i Andra kammaren en sådan beträffande br Engmans motion om rättighet för landstinget att utse sia ordförande. Mot utskottets hemställan om afslag å denna motion hade hr Kolmodin reserverat sig och föreslagit följande förändrade lydelse at 8 25 i förordningen om landstiug: Landstinget utser inom sig för hvarje lagtima landsting å första sammanträdet ordförande och vice ordförande, hvilkas befattningar skola fortfara intill nästa lagtima samaankoms Förutom af reservanten sjelf förordades detta förslag af hrr Engman, Ola Jönsson, Iledengren, Hörnfelt, Jöns Pehrsson, Bovin, Leyer, frih. Åkerbjelm, Granlund, Sjöberg, Ilierta och Törntelt, hvilka hufvudsakligen framhöllo, att då landstingens ordförande egde rättighet att deltaga i diskussionen öfver vid dem förekommande frågor, kunde de på förhandlingarna utöfva ett inflytande, som vore stridande mot sjelfva landstingsinstitutionen, att om än ingen skada genom det nuvarande förhållandet skett, kunde dock en sådan lätt uppstå genom ordförandens vidsträckta makt att vägra proposition, hvaremot intet korrektiv, såsom vid riksdagen, förefunnes, att det skulle vara en fördel för K. M:t att befrias från besväret att utse ordförande, samt att det samband mellan landstingen och statsförvaltningen, som man påstått skulle betingas af den nuvarande anordningen, i alla händelser skulle förefinnas, då ju landstingens beslut måste, i många fall, underställas antingen konungens befallningshafvande celler K. M:t. Att ej vilja medgifva landstingen ifrågavarande rättighet utvisade förölrigt ett inisstroende mot desamma, som vore fullkomligt obefogadt. Det sätt, hvarpå landstingen fullgjort sitt åliggande att utse iksdagsmän i Första kammaren, utvisade tydligt, att hos dem icse funnos nå ra revolutionära tendenser. IIr Ribbing och grefve Sparre, som försvarade utskottets förslag, ansågo i allmänhet, att en lagrändring ej borde företagas, innan bestämda bes blifvit förebragta för det beståendes skadlighet, och af sådan beskaffenhet vore ingalunda de at föregående talare anförda skäl. Att ordföranden, äfven när ban icke är landstingsman, eger att i öfverläggningarna deltaga, måste, långt ifrån att vara skadligt, anses böra lända till fördel för irendenas behandling, enär han ofta kan vara i tillfälle att lemna värdefulla upplysningar. Det kunde äfven befaras, att landshöfdingarne, derest de icke blefve utsedde till ordförande, icke skulle begagna sig af sin rättighet att deltaga i landstingens förhandlingar. Till grund för K. M:ts rättighet att utse ordförande, såväl i riksdagens kamrar som i landstingen, låge för öfrigt den prin pen, att härigenom skulle förekommas det majoritetstörtryck, hvarpå representativa församlingar i andra länder ofta lemnade afskräckande prof. Efter slutad öfverläggning blef emellertid hr Kolmodins reservation godkänd. Första kammaren biföll deremot, såsom i går anfördes, utskottets förslag. indring i förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. Lagutskottet har, på grund af väckt motion, hemställt om vissa ändringar i k. förordningen ansående grunderna och vilkoren se hemmausklyfning och jordassöndring. Dessa ändringar, som sfsågo att konungens befallningshafvandes pröfning af jordafsöndrings lagenlighet och öfverenskomna afgälders tillräcklighet icke skulle aga rum