Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 2

skull, böra de icke nu upphöra, utan sastmer utveckla sig in vidare. Alldraminst bör en sådan upplösning ifrågasättas med Göteborgs skarpskyttekår, som tagit initiativet i denna sak och ledt densamma in å dess ritta väg. Vi hafva varit den första kåren; låtom oss också blifva den sta ! För detta ändamål är nödvändigt att yngre krafter inkomma i kåren. Man kan icke begära, att de äldre, af hvilka många grånat under tiden, om också ej i tjensten, skola allt fortfarande med samma ifver stå i ledet eller i spetsen för kåren. De hafva billiga anspråk på att erhålla afsked och aflösas af de yngre, för hvilka vägen blifvit ej blott öppnad, utan ock banad. Och Göteborgs ungdom, af alla samhällsklasser, bör anse det såsom en glad pligt alt fylla de glesnade lederna, så att vår vackra bataljon kan än en gång följa, manstark och hurtig, den fana, som blifvit oss gisven. Det lider ej heller något tvisvel att ju man skall göra det, då vi ej tro att vi misstaga oss deri, att denna ungdom är lifvad af ett friskt och ädelt sinnelag, med öppen kärsla för både fäderneslandet och irt samhälles välfärd och heder. Men måhända böra kårens öfningar undergå någon reform, så att de blifva mera lisende. Ilaudgerärsexercisen, en gång inlärd, bör ej aljtför mycket repeteras, och manövrerna böra erhålla en mindre mekanisk och, så att säga, mera intelligent karakter. Så borde man mera bedrifva rörelser i brutna terränger och så borde man, om möjligt, i dem införa ej blott en mera omvexlande taktik, utan ock något af strategi. Mälskjutningen bör framför allt behjertas, och slutligen borde vid kårens möten införas äfven något af gymnastiska öfnivgar och lekar. Men det tillhör unggomen att utveckla kårens lif i denna riktning, och griper man sig blott rätt an dermed, så att det blir lust och glädje med i spelet, så skola lederna snart fylas, och vår ungdom känna sig stärkt både i fysiskt och moraliskt hänseende. Mycket beror härvidlag på en öfverbeälbafvare, som omfattar sin kår och dess samlif med intresse. Man har funnit i flera delar af landet, att kårer måst upplösa sig endast af brist på en sådan ledare. Detta torde hafva icke minst berott på sättet för öfverberälhafvarens tilllsättande. IIand-Tidn:s utgifvare var från början af den meningen, att Kongl. Maj:t skulle förordna öfverbefälhafvare för de kårer, som då borde vara af en viss styrka, vilka derför anmälte sig. Härigenom hade det ansvaret fallit på regeringen att tillse, det kårerna ej saknade dugligt betäl, och hade det varit lätt att erhålla anslag till arfvoden åt desse instruktörer, på hvilka både kårerna och allmänheten då kunnat ställa några anspråk. Denna äsigt mötte emellertid ett häftigt motstånd hos dem, som befarade intrång häraf i kårernas frihet och sjelfständighet, och regeringen gick den lyckliga medelvägen att öfverlemna åt kårerna att upprätta förslag till öfverbefälhafvare. Den olägenheten har emellertid derat följt, att, i den mån intresset för skarpskytteväsendet slappats, armåöens officerare, hvilka nu ej kunna kommenderas till en sådan tjenstebefattning, undandraga sig att emottaga det erbjudna förtroendeuppdraget, hvarigenom kårerna stå blottställda på bofäl och instruktion. I denna förlägenhet befinner sig nu äfven Göteborgs frivilliga skarpskyttekår, efter dess förre aktade och omtyckte öfverbefalhafvare, kapten v. Holtens död. Vi hoppas emellertid, att i den stund kåren röjer sin bestämda afsigt att fortfara, man skall finna någon officer, som vill emottaga kårens kallelse, ett förtroende, som icke synes vara att alldeles försmå. Det har blifvit föreslaget, att medlemmar skola kunna ingå i kåren utan annan militärisk förpligtelse än att ölva målskjutning, och vi antaga att kåren kommer att gå in härpå, då denna öfning är ett hufvudmoment i kårens verksamhet. Såväl härigenom, som ock för det intresse kårens lif bör ega i öfrigt, skall, hoppas vi, tidpunkten atlägsnas för kårens upplösning och blodet åter börja strömma friskt i dess ådror. Måtte derföre antalet af nya ledamöter, som infinna sig till de begynnande rekrytöfningarne nästa Thorsdags afton, blifva så talrikt som möjligt! Om Sveriges och Norges handels